Finlands tidigare statsminister
Sanna Marin: ”Nu måste Europa visa styrka och enighet
Finlands före detta statsminister Sanna Marin vill öka stödet till Ukraina med hundratals miljarder kronor.
Ur The Economist, By invitation, 19 februari 2025, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Världen Om
Sanna Marin argumenterar för att Europa måste öka sitt militära stöd till Ukraina som den säkraste vägen till hållbar fred. Europas ekonomiska styrka är mycket större än Rysslands. Hon kritiserar bristen på beslutsamhet. Det är dags för europeiska länder att ta ett större ansvar för sin egen framtid, skriver hon.
Alla krig har ett slut, men för den fred som följer, och huruvida den blir varaktig, spelar det roll hur slutet på kriget ser ut. När USA nu har tagit initiativ till att avsluta Rysslands krig mot Ukraina, står Europas ledare inför valet att visa styrka genom processens gång, eller möta de faror det innebär att inte ta ansvar för sin egen säkerhet.
Villkoren på slagfältet kommer att avspeglas i villkoren för fredssamtalen.
Ryssland har föga skäl att agera i god tro om de tror att de ska kunna lyckas militärt. Ett starkare Ukraina gör det betydligt mer sannolikt att Ryssland ger upp sitt aggressionskrig. Och även efter att ett avtal har nåtts, förblir såväl Ukraina som resten av Europa sårbara för framtida aggressioner, om de saknar egen, trovärdig avskräckningsförmåga.
Det är tydligt vad detta innebär: om Europa på allvar vill spela en nyckelroll i fredsförhandlingarna så är en ordentlig och omedelbar ökning av det militära stödet till Ukraina, med god marginal, det mest effektiva man kan göra.
Först och främst måste Europa kasta av sig den farliga villfarelsen om sin egen svaghet, och sluta bete sig som om så vore fallet. De europeiska Natomedlemmarna har en samlad BNP på 23 000 miljarder dollar, tio gånger större än Rysslands. Trots detta innebär bristen på beslutsamt agerande så här långt att Ryssland och dess fattiga allierade lägger omkring 40 procent mer på att utplåna Ukraina än det samlade väst lägger på att stödja Ukrainas självförsvar.
Det innebär egentligen att kostnaden för att göra Ukraina jämnstarkt med Ryssland är lägre än man kan tro. Under det senaste halvåret har Ryssland fått se sig förödmjukat i Syrien, misslyckats med att tränga ut tre ukrainska brigader ur Kursk, och lidit förluster på över 200 000 man, för att avancera en sträcka ungefär motsvarande den mellan centrala Stockholm och Vaxholm. Alltså har deras “konsekventa framryckningar” under det senaste året varit mycket små, och skett till ett pris av över 4 000 förlorade man per kilometer.
Enligt nya siffror från Tony Blair-institutet skulle ytterligare 40 miljarder dollar om året i militärt stöd till Ukraina – ynka 0,2 procent av det europeiska Natos BNP – förmodligen räcka för att matcha Ryssland på slagfältet. Givet deras extrema förluster och krisande ekonomi skulle detta förr eller senare leda till en situation där fortsatt krig innebär militär och ekonomisk katastrof för Ryssland. Det är en god utgångspunkt för att få dem till förhandlingsbordet på villkor som är fördelaktiga för både Ukraina och Europa.
Det är lätt att fastna i politiken kring finansiering när vi befinner oss i dyrtider. Men det vore ett misstag. EU lyckades etablera en återhämtningsfond på 840 miljarder dollar efter pandemin. Liknande jättesummor fanns att tillgå för att stötta den europeiska ekonomin i spåren av global finanskris. Den utmaning vi nu står inför är långt större än så, och tanken om att vi saknar politisk förmåga att hitta en lösning är enbart en självpåtagen inbillning.
Det handlar inte bara om solidaritet med Ukraina. Det ligger i Europas egenintresse. Det finns ingen motsättning mellan att investera i försvaret av Europa som helhet, och försvaret av Ukraina – det är en och samma sak. Med eller utan Nato är Ukraina ofrånkomligen en del av den europeiska säkerhetsordningen.
I bredare bemärkelse är de åtgärder som enskilda europeiska länder behöver vidta för att stärka Ukraina i förhållande till Ryssland, samma åtgärder som behövs för att stärka ländernas egen säkerhet, såväl nationellt som kollektivt. På kort sikt avgörs den militära förmågan av vilken utrustning man har tillgång till här och nu. På lång sikt är den dock beroende av industriell och teknologisk kapacitet. Ambitiösa försvarsinvesteringar för att stötta Ukraina idag, kommer att bidra till hela Europas säkerhet i framtiden.
Ukraina kan, och bör, spela en avgörande roll i detta. Efter tre år av experimenterande och lärande under svåra förhållanden, har de nu i vissa avseenden världens mest avancerade försvarsteknik, särskilt vad gäller drönare, AI-teknik och elektronisk krigföring. De har också på ett imponerande sätt skalat upp kapaciteten i traditionell försvarsindustri, långt snabbare än övriga Europa. Direkta inköp från ukrainsk försvarsindustri, som sedan nyttjas av den ukrainska försvarsmakten – en lösning där Danmark varit föregångsland – är ett av de snabbaste och billigaste sätten att ytterligare öka kapaciteten i europeisk försvarsindustri.
Att kraftfullt stärka Europas försvarsförmåga är också det bästa sättet att stilla amerikanska tvivel kring nyttan med Nato. Det är helt rimligt att skattebetalarna i USA ifrågasätter varför de ska bära en större del av kostnaden för europeisk säkerhet än européerna gör själva gör.
Givet det tydliga budskapet från Washington är det helt enkelt orealistiskt för Europa att inte stärka den egna försvarsförmågan. Vi kan inte längre lita till att någon annan kommer för att hjälpa oss. Detta kräver stora, gemensamma investeringar, men det är minst lika viktigt att öka medborgarnas förståelse för det förändrade säkerhetsläget, och stärka viljan att försvara våra värderingar och den regelbaserade världsordningen.
Genom beslutsamt agerande här och nu kan Europa tillsammans med Ukraina komma ur kriget starkare och säkrare än vi var 2022. Om vi misslyckas, innebär det att vi ger upp ansvaret för vår egen säkerhet, och inflytandet över vår egen framtid. Det borde alltså vara påfallande enkelt för Europas ledare att fatta rätt beslut.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om april 2025. Översättare: Jesper Sandström
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
