Allt hetare för fusionskraften
Utvecklingen sker nu hos privata företag, snarare än i offentlig sektor.
Från The World Ahead 2025 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2024 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Geoffrey Carr, seniorredaktör, Vetenskap och teknik, The Economist
Två händelser under 2025 visar på ett avgörande skifte från offentlig till privat sektor, efter decennier av strävan att utvinna stora mängder billig energi ur kärnfusion. Den första inträffar mot slutet av 2025: lanseringen av det privatutvecklade kraftverket SPARC.
Det blir den första fusionsreaktorn, av både privat och offentligt finansierade att drivas i nästan kommersiell skala, med en förväntad slutgiltig effekt på 140 megawatt. Den andra händelsen är en icke-händelse. ITER, flaggskeppsprojektet för mellanstatligt samarbete om fusionskraft som skulle varit klart 2025, skjuts på framtiden. Det meddelades i ett hastigt tillkännagivande i juli.
SPARC byggs av Commonwealth Fusion, en avknoppning från universitetet MIT. Designmässigt är det en tokamak, alltså en konstruktion med ett toroidformat (munkformat) reaktionskärl omgivet av kraftfulla elektromagneter som innesluter och värmer bränslet. Bränslet är ett plasma bestående av två exotiska väteisotoper: deuterium och tritium.
När dessa är tillräckligt uppvärmda och inneslutna, genomgår de en fusionsreaktion som befriar helium, neutroner – och mängder med energi.
ITER är också en tokamak med avsedd effekt på 500 megawatt. Tråkigt nog för de
35 stater som samarbetar med att bygga den i Frankrike, blir den inte klar 2025. Faktum är att den är nio år försenad och kommer inte igång förrän 2034. Commonwealth Fusion med SPARC hoppas kunna nå ”Q >1”, punkten där en reaktor ger ifrån sig mer energi än den tillförs under tidigt 2026. ITER kommer enligt sitt nya schema inte att nå dit förrän 2039.
Om SPARC fungerar och ger de data som Commonwealth behöver för att bygga ett fullskaligt kraftverk (planerat för tidigt 2030-tal), blir det förmodligen slutet för ITER. Och även om Commonwealth inte lyckas är de inte ensamma om att jaga fusionskraft med privata pengar.
Enligt den senaste uppskattningen från branschorganisationen Fusion Industry Association har 7,1 miljarder dollar tagits in av fler än 40 bolag med fusionskraft som mål. Många är ännu små startups, men flera har mer än 200 miljoner dollar i finansiering.
Några av företagen inriktar sig på mer exotiska lösningar än tokamaks, som hittills har varit den beprövade designen för fusionsforskning. Kanadensiska General Fusion planerar att komprimera och värma deuterium-tritiumplasma i hålrum av flytande metall. En testreaktor där den komprimerande metallen förblir fast ska tas i drift 2025.
Helion i delstaten Washington föreslår en blandning av deuterium och en ovanlig heliumisotop som bränsle. Deras senaste pilotprojekt Polaris bör komma igång under 2025. Zap Energy blåser nytt liv i en gammal, avfärdad metod som kallas Z-pinch. Kinesiska ENN planerar att smälta samman väte och bor. Om Commonwealth Fusion misslyckas står alltså många fler startups i kö.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
