Den dolda inflationsplågan
Företag har hittat lömska sätt att höja priserna, menar Leo Mirani. Var ska det sluta?
Från The World Ahead 2024 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2023 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Leo Mirani, Asienkorrespondent, The Economist
Det finns, som ekonomer gärna påminner om, inga gratis luncher. Om du lunchar på närmaste McDonald’s kanske du upptäcker att det inte finns några gratis tillbehör heller. På vissa platser har de nu börjat ta betalt för ketchup och andra tillbehör. Men McDonald’s är inte ensamma om att lägga på oväntade kostnader. Mitt under stigande inflation har företagen nämligen hittat fler sätt att smyghöja priserna. Kan 2024 bli en vändpunkt för denna enerverande trend?
Ett klassiskt exempel är att ägna sig åt ”uppdelning”, något som lågprisflygbolagen var först med. Under lång tid har de tagit ut extra avgifter för sådant som förr brukade ingå, typ mat ombord och incheckat bagage. Sedan kom exempelvis avgifter för att välja plats, och för allt handbagage större än en strumpa med reservunderkläder.
På senare tid har det helt spårat ur. Vissa flygbolag tar nu ut en teknikutvecklingsavgift för förmånen att boka online, som märkligt nog varierar med resans längd – webbservrarna måste jobba mycket hårdare, tydligen, för att leverera långdistansbiljetter. Andra tar i sin tur betalt för utskrivna boardingkort, incheckning på flygplatsen eller filtar ombord. Det är bara en tidsfråga innan flygbolagen börjar sälja biljetter, med avgift för varje plagg du har på dig, eller om du vill använda toaletten. (Ryanairchefen, Michael O’Leary, har faktiskt föreslagit det sistnämnda.)
Beteendet har spritt sig. Hotell och resmål tar ofta ut en incheckningsavgift, takeaway-ställen en packningsavgift och taxi-appar en säkerhetsavgift. Airbnb har fått kritik för överdrivet höga tilläggs- och städavgifter.
Energins nya skärgård
Europa behöver bygga energiöar. Men av vilken sort?
Men det är inte bara tjänsteleverantörerna: extra avgifter tas nu också ut på fysiska produkter. BMW införde till exempel en månadsavgift på 18 dollar för stolsvärmare i vissa bilar, med ”obegränsad” åtkomst mot en engångsavgift på 415 dollar. MercedesBenz tar i sin tur 60 dollar i månaden, eller 600 per år, för snabbare acceleration i vissa elbilar. Tänk om det här får fäste. Vill du zooma med din smartphonekamera? Fram med pengarna. Vill du använda maxtemperatur i din ugn? Tyvärr, sånt är bara för premiumprenumeranter.
Ett annat sätt för företag att smyghöja intäkterna är rusningspriser. Flygbolag och hotell har under lång tid låtit priserna följa efterfrågan för varje säsong. Men möjligheten att följa efterfrågan i realtid innebär att priserna kan justeras minut för minut; Uber och andra samåknings-appar tar mer betalt vid hög efterfrågan.
Rusningspriserna drabbar nu allt fler branscher. I september meddelade en brittisk pubkedja att ölen skulle kosta mer på kvällar och helger, samt under stora sportevenemang. Biljettpriser för konserter, sportevenemang och nöjesparker justeras också löpande. I teorin är detta en framgång för marknadens osynliga hand: om du vill betala mindre, köp när efterfrågan är låg. Men missnöjda konsumenter klagar på en hårfin gräns mellan marknadspriser och profithungrig vinstmaximering.
Och så har vi den till synes hejdlösa dricks-epidemin. Utlänningar som besöker USA har under lång tid förvånats av den utbredda drickskulturen i landet och av hur mycket man förväntas ge. Med sina 20 procent har USA det högsta dricksgenomsnittet i världen. Systemet drivs av att folk i serviceyrken lagligt kan tjäna så lite som 2,13 dollar i timmen, alltså kräver ren anständighet att kunderna ser till att servicepersonal, bartenders och andra får en lön de kan leva på. Kassor med pekskärmar leder till att kunder uppmanas att dricksa oftare, och i osannolika sammanhang. De kan bli ombedda att lämna dricks i närbutiker, av självbetjäningsmaskiner, ja, till och med online.
Vissa hotell lägger automatiskt till dricks på notan, och tar alltså ut det som en dold avgift. Men det är inte bara i USA. Dricksandet har spridit sig till andra länder, när det nu överallt finns appar och kontaktlösa betalningssystem. Australiensare klagar på att appar för hämtmat nu lägger på dricks automatiskt. Indier blir ofta förbryllade av uppmaningen att dricksa taxichaufförer.
Kan sjukan med dolda prishöjningar äntligen få ett slut 2024? Kanske. Fallande inflation kan göra det mindre lockande med märkliga sätt att rädda marginalerna. Stater talar om reglering: i USA vill president Biden slå tillbaka mot ”skräpavgifterna”. Och kunderna säger ifrån. Amerikanerna klagar på ”drickströtthet”. BMW skrotade nyligen sina avgifter för stolsvärmare, som svar på kundernas ilska. Airbnb har gjort de extra avgifterna mer synliga. Det måste finnas en marknad för företag som erbjuder tydliga priser utan dolda pålagor.
Tyvärr verkar det mer troligt att företag som upptäckt otaliga nya sätt att höja priserna kommer att fortsätta. Flygbolagen experimenterar med att frikoppla förmåner från businessklass-biljetterna. BMW och MercedesBenz planerar att gå vidare med andra avgiftsbelagda ”tillägg”. Kraven på dricks hörs fortfarande i överflöd. Faktum är att ett amerikanskt flygbolag nu låter passagerare dricksa kabinpersonalen. Korsbefruktningen av olika slags dolda prishöjningar har tydligen ännu lite mer att ge. Räkna med fler saker att störa dig på under 2024.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen 2024.
Översättare: Jesper Sandström
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."