Ett avgörande år för AI
Kommer AI-bubblan att spricka, eller börjar tekniken till sist att ge något av värde?
Från The World Ahead 2025 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2024 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Det kan vara affärshistoriens största chansning. Dagens mani kring AI började med lanseringen av ChatGPT i slutet av november 2022. Open AI:s chattrobot lockade 100 miljoner användare på några veckor, snabbare än någon annan produkt i världshistorien. Investerare flockades också. Satsningarna på AI-datacenter mellan 2024 och 2027 väntas överstiga 1 400 miljarder dollar. Börsvärdet på Nvidia, marknadsledande inom AI-chip, har ökat åtta gånger om, till över 3 000 miljarder dollar.
Ändå är de flesta företag osäkra på vad tekniken kan och inte kan göra, och hur man bäst använder den. I ekonomin som helhet uppger bara 5 procent av amerikanska företag att de nyttjar AI i sina produkter och tjänster. Få AI-startups går med vinst. Och mängden energi och data som krävs för att utveckla AI-modeller blir alltmer smärtsamt begränsande. Gapet mellan investerarnas entusiasm och företagens vardag ser ohållbar ut – alltså kan 2025 bli ett avgörande år för AI. Kapplöpningen för att göra AI-tekniken mer effektiv och användbar innan investerarna hinner tappa tron på den, är i full gång.
Vi kan börja i utvecklingens frontlinje. Det finns flera begränsningar för hur snabbt den kan röra sig. Att träna stora AI-modeller kräver enorma mängder energi. Mängden el som användes för att träna GPT-4, den stora språkmodell som driver ChatGPT, hade räckt till 5 000 amerikanska hushåll i ett år, motsvarande siffra för föregångaren GPT-3 var 100 hushåll. Utvecklingen av ständigt större och mer kvicktänkta modeller kräver alltså allt djupare fickor. Enligt vissa uppskattningar kan nästa generations modeller kosta 1 miljard dollar att träna; och ju större de blir, desto högre blir kostnaden för att nyttja dem, så kallad ”inferens”. Samtidigt hotar brist på data att träna dem på. Enligt en uppskattning kommer internet 2028 att få slut på högkvalitativ data i textform.
Företag runt om i världen försöker i all hast komma med smarta lösningar på problemen, mer effektiva och specialiserade chip, och mer snävt avgränsade, mindre modeller, som blir mindre resurskrävande. Andra försöker komma fram till hur man kan använda nya, högkvalitativa datakällor som exempelvis läroböcker, eller skapa syntetiska data för att träna modellerna. Det är ännu oklart om detta kommer att ge små, stegvisa förbättringar eller göra nästa stora språng i teknikutvecklingen billigare och mer genomförbart. Investerare har öst pengar över superföretag som Open AI . Men i praktiken skiljer det inte mycket i prestanda och kapacitet mellan de bästa modellerna från OpenAI, Anthropic och Google. Och företag som Meta, Mistral och xAI ligger inte långt efter.
Det verkar som om AI till stor del sprider sig i hemlighet, när anställda använder det utan att tala om det för sina chefer.
Både privatpersoner och företag försöker komma fram till hur man bäst nyttjar AI. Det tar tid, investeringar måste göras, processer omarbetas och anställda omskolas. Vissa branscher ligger längre fram i tillämpningen av AI. Exempelvis uppger en femtedel av IT-företagen att de nyttjar AI. I takt med att tekniken blir mer välutvecklad – som när vi under 2025 får system med ”agens”, som kan planera och utföra mer komplexa uppgifter – kan spridningen ta fart.
Men kulturen har också betydelse. Även om få företag i undersökningar uppger att de använder AI, så säger sig en tredjedel av alla anställda i USA använda det i jobbet en gång i veckan. I vissa roller är siffran ännu högre. Enligt en studie använder 78 procent av USA:s mjukvaruutvecklare AI minst en gång i veckan, mot 40 procent 2023. Likaså 75 procent av anställda inom HR, mot 35 procent året innan. Talande nog uppger OpenAI att 75 procent av bolagets intäkter kommer från privatpersoner, snarare än från företagsabonnemang.
Allt detta tyder på att AI till stor del används i hemlighet. Anställda använder det för att effektivisera arbetet med sådant som att skriva om texter eller skapa rapporter. De kan oroa sig för att få mer jobb om de erkänner att de använder AI för att få mer gjort på kortare tid, eller att cheferna tolkar det som att färre anställda behövs. Detta tyder på att utmaningen med att sprida AI-teknik är i lika hög grad ledarskapsmässiga som tekniska. För att få ut det mesta av tekniken behöver chefer skapa en miljö som uppmuntrar till öppenhet och experimentlusta, snarare än hemlighetsmakeri och misstänksamhet.
Och AI kan användas till mer än bara enkelt kontorsarbete. 2025 kan de mest framträdande genombrotten för AI komma att ske på andra områden, exempelvis läkemedelsutveckling. De första AI-utvecklade läkemedlen kan nå den tredje fasen av klinisk prövning. Eller försvarsindustri, när drönare, som tycks bli en avgörande del av framtidens vapensystem, tillförs intelligens. Faktum är att västvärlden oroar sig för att Kina med hjälp av AI kommer att skaffa sig militärt och ekonomiskt övertag. Ironiskt nog har kinesiska ingenjörer blivit särskilt skickliga på resurssnål innovation, delvis eftersom USA:s exportbegränsningar har hindrat dem från att komma åt marknadsledande AI-chip.
AI-rallyt kommer att ta sig många olika uttryck under 2025. Men det är ofta när investerarna tappar modet som ny teknik i tysthet börjar få fäste. Kommer bubblan att spricka, eller kommer tekniken att börja leverera? 2025 kan svaret bli – lite både och.
Rachana Shanbhogue, Affärsredaktör, The Economist
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
