Matthieu Favas, råvaruredaktör, The Economist

En global nettonollekonomi blir, om den blir verklighet, inte bara koldioxidneutral. Den förbrukar också mycket mindre råmaterial. Men för att nå dit krävs mycket råmaterial. Att leverera det ger upphov till nya rikedomar under de närmaste årtiondena.

Vägen mot renare energisystem kantas fortfarande av smutsiga bränslen. Och även när oljekonsumtionen vänder, kommer länder som kostnadseffektivt kan producera högkvalitativ råolja att stärkas snarare än försvagas, eftersom både deras marknadsandel och prissättningskraft ökar. Gulfjättar som Saudiarabien och Förenade Arabemiraten blir de uppenbara vinnarna. Mer under radarn är lilla Guyana, som nyligen hittat så stora fyndigheter att landet 2028 kan utvinna 1,2 miljoner fat per dag, eller 1,1 procent av det globala utbudet, vilket är mer olja per person än något annat land.

Efterfrågan på naturgas, ett renare alternativ till kol i fossildrivna kraftverk, kan hålla i sig ännu längre. När Europa avvecklat den ryska gasen tjänar USA, Australien och Qatar pengar på ökad produktion av flytande gas. Men kanske även Argentina. Och de afrikanska ländernas andel av den globala gasmarknaden kan fördubblas fram till 2050.

Läs även

Putin har fått Norden att tänka som de baltiska länderna

Kriget i Ukraina har fört samman vännerna i norr. 2024 samordnas det nordiska och baltiska försvaret.

Mer varaktiga förmögenheter kan byggas genom att exportera de miljarder ton metaller som världen behöver för att bygga ny koldioxidsnål infrastruktur. Chile och Peru står redan för en stor del av världens kopparreserver, som exploateras när utbyggnaden av grön teknik får efterfrågan på den röda metallen att öka. Det minskade kopparinnehållet i malmen i åldrande gruvor ökar dock kostnaderna och driver bolagen till mer riskfyllda områden. Det kanadensiska företaget Barrick Gold vill investera 7 miljarder dollar i ett megastort kopparprojekt i de oroliga gränsområdena mellan Pakistan och Iran.

Demokratiska republiken Kongo är redan känd som världens största källa till kobolt, som används i elbilsbatterier. Mindre känt är att kobolt är en biprodukt från utvinningen av andra mineraler. Det har gjort Indonesien, den största exportören av batterimetallen nickel, till en stor och växande koboltleverantör. Världens fjärde största nickelproducent är Nya Kaledonien – ett franskt territorium i Stilla havet med 300 000 invånare – med 7 procent av världens nickelreserver.

När det kommer till litium – kungen av batterimetaller – framstår Latinamerika, Australien och Kina som de uppenbara le­darna. Bara i Latinamerika finns 60 procent av alla kända tillgångar. Men de kan få oväntad konkurrens. I mars uppgav Iran att man upptäckt vad som kan vara världens näst största fyndighet. Det australiska företaget Atlantic Lithium håller på att bygga Ghanas första litiumgruva. Och i september upptäcktes en enorm fyndighet i USA, på gränsen mellan Nevada och Oregon. Efterfrågan på ”gröna” metaller ritar om den globala gruvkartan på sätt som är svåra att förutspå.