Gabriel Crossley, Kinakorrespondent,The Economist

Fram till alldeles nyligen strömmade Kinas ungdomar, investerare, konsumenter och kreatörer till endast fyra städer: huvudstaden Beijing, finansnavet Shanghai, techstaden Shenzhen och den stora exportstaden Guangzhou. Med enorm befolkning, bästa möjliga välfärdstjänster och skinande ny infrastruktur, benämndes de av staten som ”första klassens städer”. Men under 2025 kommer Kinas mindre städer att börja stjäla strålkastarljuset.

Förstaklasstäderna tappar sin glans. De har blivit för dyra för de flesta kineser: medianpriserna på hus är typiskt sett 30–40 gånger högre än medianinkomsten. Livskvaliteten är dålig, många företag kräver jobb enligt ”996”-scheman (9–21, sex dagar i veckan).

Städernas invånare, underbetalda och utarbetade, spenderar mindre pengar mitt i Kinas lågkonjunktur. Vinsterna i Beijings restaurangbransch sjönk med nästan 90 procent under första halvåret 2024.

Många av andra och tredje klassens städer är däremot på uppåtgående. Där är infrastrukturen förstklassig, boendet relativt billigt och arbetslivet mer avslappnat. Den ekonomiska tillväxten överträffar ofta det nationella genomsnittet. Och med västerländska mått mätt är de fortfarande jättar: många har en befolkning på över 10 miljoner och växer fortfarande snabbt. Beijing och Shanghai krymper däremot nu.

2025 blir det konsumenter i de mindre städerna som håller företagen flytande.

Med lägre levnadsomkostnader har de råd att spendera. Inte konstigt att kaféer och elbilshandlare frodas längs de mindre städernas gator. Yum China, som driver snabbmatskedjan KFC i landet, planerar tusentals nya restauranger 2026, varav mer än hälften i mindre städer.

Under nästa år lär mindre städer locka fler unga. Undersökningar tyder på att tjänstemän i allt högre grad tröttnar på första­klasstäderna. Till sommaren tar 12 miljoner studenter examen från Kinas universitet. Många kommer att söka jobb, inte i Beijing och Shanghai, utan i städer som Changsha och Nanjing – provinshuvudstäder med livskraftig kultursektor. Båda städerna lockar många livestreamare, musiker och artister.

Talangfulla ungdomar kommer också att hjälpa Kinas mindre städer att göra tekniska framsteg. Ta Hefei till exempel, en tidigare ganska avsides stad i den östliga Anhuiprovinsen. Tack vare statliga investeringar och privat företagande finns nu en blomstrande tekniksektor, med bland annat avancerad tillverkningsindustri, bioteknik och halvledare. Under 2025 kommer makthavarna att fokusera på att utveckla den så kallade ”låghöjdsekonomin”, det begrepp som i Kina används för leveransdrönare och flygande taxibilar.

Mindre städer kan erbjuda en avslapp­nad politisk atmosfär. Chengdu, i sydvästra delen av landet, är känd för tehus, avslappnad livsstil och samhällskritisk musik. Dit lockas allt fler liberalt sinnade unga människor från första klassens städer. Bakom stängda dörrar vågar vissa av dem vädra klagomål på hur landet styrs. Just i det avseendet förblir dock huvudstaden Beijing obestritt överlägsen.