Var kommer Trump att möta motstånd?

Från The World Ahead 2025 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2024 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.

John Prideaux, USA-redaktör, The Economist

USA:s 47:e president kommer att vara mindre begränsad än den 45:e, trots att de är en och samma person. Såväl hans tjänstemän, som hans parti och domstolarna, kommer att vara mer tillmötesgående mot Trump än under hans första mandatperiod. Därmed inte sagt att det inte finns några begränsningar för honom. Var kan han förväntas få sin inrikespolitiska vilja igenom under 2025 — och var kommer han att möta motstånd?

Under sin kampanj presenterade Trump 20 överordnade politiska prioriteringar, med grund i ett något mer detaljerat 16-sidigt dokument. Ett praktiskt sätt att se på presidentens makt och dess begränsningar är att rangordna förslagen på en femgradig MAGA-rimlighetsskala, där fem innebär att de med all säkerhet blir verklighet, ett innebär motsatsen. Under nästa år väntar inbördes stridigheter mellan olika republikanska falanger. Dom­stolarna kommer inte låta Trump göra vad han vill. USA:s federala system delegerar viktiga befogenheter till delstater och städer. Och klockan tickar, för mönstret på senare år har varit att de presidenter som inleder med makten över båda kamrarna, förlorar underhuset två år senare. Samspelet mellan dessa olika begränsningar blir avgörande för vad Trump kan åstadkomma.

I kategori fem – det självklara – finns löftet att ”göra USA till den dominerande energiproducenten”. Det beror på att USA, som producerar fler fat olja än något annat land, med det måttet redan är den dominerande producenten. Redan klart! Detsamma gäller löftet att ge USA ”framgångar på rekordnivå”, enligt många ekonomiska mått är landet redan i mål. Löftet att göra städerna vackra igen är mer subjektivt. Men, möjligen med undantag för Houston som har andra kvalitéer, är USA:s storstäder estetiska underverk, och kommer så förbli under 2025.

Bland löften som hör till kategori fyra – de högst sannolika – finns avskaffade satsningar på elbilar och upprensning bland kostsamma regleringar. Elbilssatsningen var en exekutiv order från Biden-administrationen och kan därför rullas tillbaka genom motsvarande beslut av Trumps administration, utan någon lagstiftning. Makten att avreglera ligger till stor del inom den federala byråkratin, som Trump ska skära ned med hjälp av Musk.

I kategori fyra finns också löftet att bevara dollarn som världens reservvaluta. Det är svårt att se att det skulle förändras under nästa år, eller resten av mandatperioden. Detsamma gäller löftena om att inte skära ned Medicare eller Social Security, eller höja pensionsåldern. Makten över kongressen bör innebära att Trump kan förlänga 2018 års skattesänkningar, högst sannolikt även 2025.

I kategori tre – det sannolika – hittar vi ett av Trumps viktigaste inrikespolitiska löften: kraftigt höjda importtullar. Hans politiska program anger ingen siffra: det sägs bara att republikanerna kommer att stödja ”allmänna tullar” på utländska varor. En generell tull på 20 procent, som Trump lovade under valkampanjen, skulle förmodligen kräva kongressens godkännande, vilket utgör en begränsning. Stödet för ”allmänna tullar” är dock mer vagt formulerat. Löftet om att ”hålla män borta från damidrott” blir svårt att få till stånd. Men administrationen kommer att utfärda en exekutiv order som förbjuder transflickor från att medverka i kvinnlig idrott i skolor och högskolor som finansieras federalt.

I kategori två – möjligt, men mindre troligt – finns Trumps andra stora inrikespolitiska löfte: att ”genomföra den största utvisningsoperationen i amerikansk historia”. Det senaste rekordet för flest utvisningar under ett enskilt år innehas av Barack Obamas administration, som mest utvisade drygt 400 000. Längre bak i tiden tros Dwight Eisenhowers administration ha deporterat drygt 1 miljon människor 1954. Det är svårt att vara exakt eftersom dåtidens uppgifter är mindre detaljerade.

Läs även

Får ”Tullmannen” sin vilja igenom?

Donald Trumps explosiva handelspolitik kan göra skada världen över – men han får kämpa för att genomföra den i sin helhet.

Om det är riktmärket, vore det mycket svårt att slå rekordet utan att fuska, till exempel genom att klassa den som avvisas vid gränsen som utvisad. Att ”täta gränsen” blir också svårt: under Trumps första mandatperiod var det många som illegalt kom in i landet, fram till dess att covid-19 stängde den södra gränsen. Försöken att avskräcka mi­granter genom en anmärkningsvärt hård politik, som att splittra familjer, avbröts av Trump efter att den fått bred kritik för sin grymhet. Det utgör också en begränsning.

Kvar är då kategori ett, förslagen med minst sannolikhet att bli verklighet under 2025. Trumps löfte att göra universitetens campus patriotiska igen är, tack och lov, dömt att misslyckas. Ett patriotiskt universitet låter som något som hör hemma i Beijing, inte i Boise. Studenterna är sannolikt lika patriotiska som befolkningen i övrigt, men det är fundamentalt för USA:s storhet att de inte kan beordras till sådana känslor, allra minst av presidenten.

Detsamma gäller löftet om att ”återställa freden i Europa och Mellanöstern och bygga ett enormt Iron Dome-robotförsvar över hela vårt land – helt tillverkat i USA”. Om Trump lyckas få slut på kriget i Ukraina och skapa hållbar fred mellan Israel och palestinierna, då skulle hans eftermäle vara det största sedan Reagans. Det vore något att sträva efter.