Världsekonomin har visat sig mer motståndskraftig än många befarade. Mardrömmen om fullskaligt handelskrig har hittills gått att undvika – liksom en global lågkonjunktur. Företag anpassar sig till störningar i handeln. Tidigare reformer, särskilt på tillväxtmarknader, har hållit stater på fötterna i en snabbt föränderlig omvärld.
Från The World Ahead 2026 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Världsekonomin har visat sig mer motståndskraftig än många befarade. Mardrömmen om fullskaligt handelskrig har hittills gått att undvika – liksom en global lågkonjunktur. Företag anpassar sig till störningar i handeln. Tidigare reformer, särskilt på tillväxtmarknader, har hållit stater på fötterna i en snabbt föränderlig omvärld.
Men utsikterna förblir kyliga och höljda i dunkel. Och dimman lär inte lätta. Detta är den nya ekonomiska verklighet som beslutsfattare, företag och konsumenter står inför: en tid präglad av djup osäkerhet.
Ett osäkerhetsmått som utvecklats i samarbete med IMF-anställda illustrerar detta. Medan marknadsindikatorer på osäkerhet och enkätundersökningar bland företag antyder att investerare och bolag ser relativt lugnt på framtiden, ligger den övergripande politiska osäkerheten på rekordnivå.
Vad beror osäkerheten på? För det första är de nya ramarna för världshandeln långt ifrån avgjorda. Förhandlingar mellan USA och dess handelspartners pågår fortfarande, samtidigt som andra stater ingår nya allianser. De inhemska obalanser som till syvende och sist driver handelsbalanserna klamrar sig envist kvar.
Men osäkerheten har betydligt djupare orsaker än så. Geopolitiska allianser splittras och militära konflikter drar ut på tiden. Social oro har blossat upp på många håll i världen när människor kräver bättre livschanser och större politiskt ansvarsutkrävande. Kombinationen av låg tillväxt och höga statsskulder väcker frågor om uthålligheten i de offentliga finanserna – och begränsar staters förmåga att möta kraven på större sociala utgifter, samtidigt som utgifterna ökar på grund av allt från demografi till försvarskostnader.
Världsekonomin förändras i grunden under en till synes lugn yta, bland annat genom framväxten av nya valutor som stablecoins och växande aktörer på finansmarknaden, utanför bankväsendet. Allt detta sker mot en fond av åldrande befolkning i många länder, ökande skador på miljön och snabb teknologisk utveckling.
Låg tillväxt och hög skuldsättning väcker frågor om de offentliga finanserna.
Det är en utmanande miljö – men konturerna av framtiden börjar åtminstone framträda. I utvecklade ekonomier kommer tillväxten i allt högre grad att begränsas av en kombination av demografi och stramare invandringspolitik, vilket sätter ytterligare press på de offentliga finanserna. Artificiell intelligens kommer att bli en djupt integrerad del av ekonomin, vilket orsakar störningar på arbetsmarknaden, men också kan öka produktiviteten. Förhoppningen avspeglas i de stora techbolagens aktiekurser. Alltså kan AI:s förmåga att öka produktiviteten, och hur snabbt det i sådana fall sker, påverka den finansiella stabiliteten.
Givet krympande grogrund för globala överenskommelser, kommer mer tid att ägnas åt regionala och bilaterala handelsavtal. Om vi ska tro den senaste tidens sociala oro världen över, har förtroendet för institutioner och politiska ledare urholkats. Att återuppbygga det kräver aktivt arbete.
Stanfordprofessor om lärdomar från USA:s gyllene era
Gästkrönika av Richard White, professor emeritus i amerikansk historia vid Stanford University. Han visar hur historien ger oss ledtrådar till vad som komma skall.
Hur dessa krafter kommer att samverka är svårt att förutse. Men det står redan klart att de politiska beslut som i dag fattas på nationell nivå, kommer att forma den värld som till sist växer fram.
För det första måste världens länder få ordning på grunderna. Det handlar om att minska skulderna och återskapa budgetutrymme, så att man kan hantera nästa kris. I de flesta fall bör budgeten stramas åt gradvis, med fokus på att stödja tillväxt och värna prioriterade utgifter. Centralbankerna behöver noggrant kalibrera penningpolitiken för att hålla balansen mellan prisstabilitet och tillväxt. Att värna institutionerna är avgörande för att stärka den makroekonomiska och finansiella stabiliteten – och för att behålla allmänhetens stöd.
För det andra måste stater minska överdrivna externa obalanser, med början på hemmaplan genom inhemska makroekonomiska justeringar. Länder med stora överskott bör agera för att stimulera inhemsk efterfrågan. På andra håll kan det krävas åtstramningar för att få en budget i balans.
För det tredje måste stater verka för varaktigt högre tillväxt. Reformer som uppmuntrar entreprenörskap och innovation behövs för att öka produktiviteten och tillgängliggöra potentialen i ny teknik som AI. Länder bör sinsemellan arbeta för att bevara handeln som motor i tillväxten.
Även om framtiden är oklar, kan vi föreställa oss ett scenario där världsekonomin tar fart. Med AI som drivkraft ökar produktiviteten, konflikterna upphör, en ny handelsbalans växer fram, och den finansiella stabiliteten består. Med kloka beslut som stabiliserar världsekonomin och skapar möjligheter för människor världen över kan vi hitta en väg framåt – trots den dimhöljda osäkerhet som nu råder.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
