Indien blir snart världens fjärde största ekonomi, men är ännu en fattig sådan trots att skyskrapor, lyxiga bostäder och blomstrande aktiemarknad blir allt mer synliga i landet.

Leo Mirani, Asienkorrespondent The Economist

Indien kommer att uppnå något stort  i början av 2026. Vid räkenskapsårets slut  i mars går landet om Japan som  världens fjärde största  ekonomi – och flåsar trean, Tyskland, i nacken. 

Det är en milstolpe som handlar om mer än bara stolthet, en enorm framgångssaga. Vid sekelskiftet var Japan världens största ekonomi efter USA, och Indien fanns inte ens bland de tio största. Sedan dess har Indien susat förbi Brasilien, Mexiko och Kanada, flera europeiska länder och sin egen tidigare kolonialmakt, Storbritannien. Enligt IMF kommer de endast ha USA och Kina framför sig 2030. 

Välståndsutvecklingen syns i hela landet. Städerna har fått skyskrapor och lyxiga bostäder, motorvägarna svämmar över av fordon, aktiemarknaderna är enorma och blomstrande. Och viktigast av allt: hundra­tals miljoner människor har lyft sig ur  extrem fattigdom. Det finns nu en växande medelklass på 400 miljoner människor. Indierna och deras politiska ledare har skäl att fira sina framgångar. 

Men de borde inte korka upp champagnen riktigt än. Trots all tillväxt förblir Indien ett fattigt land. Ett mer illustrativt mått på Indiens utveckling är landets BNP per capita. 

Även om de snart kommer att gå om Japan i absoluta BNP-tal, delas välståndet på fler än 11 gånger så många människor. Justerat för levnadsomkostnader rankas Indien på 126:e plats i detta avseende. Det är en förbättring från för 25 år sedan, då landet låg på plats 152. Men med drygt 12 000 dollar per person, ungefär i nivå med Jordanien och Uzbekistan, nås bara cirka två tredjedelar av genomsnittsnivån för tillväxtekonomier. 

Ett annat sätt att se på den ekonomiska utvecklingen är att undersöka om människor har fått det bättre. Andelen människor i extrem fattigdom rasade från 27 till ynka 5 procent under decenniet fram till 2022, enligt Världsbanken. Men de absoluta talen är ändå svindlande. 2022 levde 75 miljoner – motsvarande ungefär Storbritanniens befolkning –  på mindre än 3 dollar om dagen. 

Ytterligare 267 miljoner, ungefär två hela Mexiko, lever på mindre än 4,20 dollar om dagen, Världsbankens fattigdomsgräns för fattigare medelinkomstländer, som Indien. Landet rankas 102 av 123 i Global Hunger Index, som mäter svält. 

Och Indien presterar dåligt i många andra rankningar och index. 176 av 180 i Yales index för miljöutveckling. 151 av 180 i det pressfrihetsindex som publiceras av Reportrar utan gränser och plats 41 i det demokrati­index som ges ut av vårt syster­företag Economist Intelligence Unit. 

Att Indiens ledare har fört landets ekonomi från relativt liten till en av de största i världen, är en enorm prestation. Men storleken är inte allt. Som hundratals miljoner indier kan intyga, spelar livskvaliteten också roll.