Xi Jinping har lyckats skydda Kinas ekonomi från handelskriget medan Trump nedmonterar den USA-ledda världsordningen.
Från The World Ahead 2026 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Patrick Foulis, Utrikesredaktör, The Economist
Efter ett framgångsrikt 2025 står Xi Jinping och Kinas ledarskikt inför ett frestelsernas 2026. Hittills har de spelat sina kort väl under Trump-eran genom att skydda Kinas ekonomi från handelskriget med skickliga motåtgärder. Och i övrigt lyckats hålla sig i bakgrunden medan den USA-ledda världsordningens nedmontering fortskrider under Vita husets ledning. Men kommunistpartiet plågas av hybris, och under 2026 kommer Xi frestas att mer aggressivt hävda Kinas intressen. Då finns risk för farliga övertramp på tre områden: handel, Taiwan och en ny Kinastyrd världsordning.
Ingen trodde att det första året med Trumpadministrationen skulle bli enkelt, men Kina har klarat det nog så bra. Ekonomin växte med cirka 5 procent, trots tullar och en smärtsam utveckling i fastighetssektorn. Konsumenterna var återhållsamma, men riskaptiten i privat sektor rusade. I november 2025 hade aktieindexet MSCI China presterat bättre än S&P 500 i dollar räknat och Kina tog in mer kapital i börsintroduktioner än Wall Street. Så mycket för att landet skulle vara ”omöjligt att investera i”.
Handelskriget har legitimerat Xis decennielånga strävan att bryta andra länders inflytande över Kina och stärka landets oberoende. Inhemska chiptillverkare och AI-bolag blomstrade under 2025, och andelen av den kinesiska handeln som faktureras i yuan, snarare än dollar, steg till imponerande 30 procent. Kinas oljelager nådde rekordhöga 1,2 miljarder fat. I sitt första möte med Donald Trump på sex år i oktober 2025, erbjöd Xi Maga-vänliga avtal om fentanyl och sojabönor, samtidigt som han stod fast vid sin vision om statsledd, global överhöghet inom teknikindustrin. Kinas nästa femårsplan, som publiceras
i mars 2026, kommer att befästa detta mål.
Det är lätt att låta sig förföras av Kinas skickliga statskonst. Men Xis tid vid makten har innehållit många exempel på hybris. ”Vargkrigar-fasen” med försök till tvingande diplomati gick i baklås. Hans kampanj om ”gemensamt välstånd” och mot svågerkapitalism krossade entreprenörer. Noll-covid-politiken höll i alltför länge. Det är oklart varför det blev så, men det finns en misstanke om att kuvade makthavare i ett auktoritärt system inte invänder mot Xis dåliga och luddiga idéer. Istället genomförs de med överdriven entusiasm.
Trump kommer sannolikt göra ett bättre jobb än Kina i den fortsatta
nedmonteringen av den USA-ledda världsordningen.
Denna inbyggda tendens till överdrifter kan blossa upp på flera sätt under 2026.För det första kan Xi gå för långt i sitt teknikindustriella korståg. I takt med att han styrde om handeln från USA, ökade Kinas export till resten av världen med 11 procent på årsbasis under de första nio månaderna 2025. I slutet av 2025 närmade sig Tysklands handelsunderskott med Kina 100 miljarder dollar på årsbasis. BYD, en framstående kinesisk biltillverkare, planerar att nå 2 000 butiker i Europa mot slutet av 2026. Om Kina översvämmar världen med ännu mer export, skapar det panik över avindustrialisering i väst – och fler tullar på landets varor.
Det andra hybrisområdet 2026 kan bli Taiwan. Amerikansk underrättelsetjänst tror att Xi har beordrat Folkets befrielsearmé att vara redo för invasion av den självstyrande ön senast 2027. Då stundar kommunistpartiets nästa femårskongress, och frågan om efterträdare kommer att ta stor plats. Somliga av Xis rådgivare kan hävda att 2026 erbjuder de bästa förutsättningarna i mannaminne för en aggressiv gråzonskampanj mot Taiwan, exempelvis genom nya tullinspektioner, som håller sig under gränsen för fullständig blockad.
Trump tvekar inför att försvara ön, hotet om amerikanska strafftullar ekar tomt, den taiwanesiska väljarkåren är polariserad och Kina har omkring 70 länders stöd för en återförening ”till varje pris”. Upptrappade spänningar, som alltid utgör en risk, kan få svårförutsedda effekter under Trump genom att utlösa regional kapprustning när USA:s allierade är rädda för att bli övergivna.
Samtidigt som han funderar över Taiwan och handeln, kan Xi frestas att föreslå att en mer Kinastyrd global världsordning ska ersätta det förfallande väst. Mot slutet av 2025 syntes tecken på denna tredje typ av hybris. Kina lanserade ett ”Global Governance Initiative” för nya regler inom finans, AI, klimat och rymdfart, och föreslog ett världsomspännande system med obligatoriska licenser för sällsynta jordartsmetaller som används i högteknologisk tillverkning. Och visst, det är en extraterritoriell maktprojektion som efterapar USA:s dito, men den kommer att förbli impopulär under 2026, särskilt i demokratier som är rädda att bli beroende av Kina.
Xi gör klokt i att motstå sådana frestelser och dämpa Kinas industriöverskott för att bromsa exportvågen, öka inhemsk efterfrågan, vänta och se om Taiwans ställning försvagas ytterligare, samt visa världen att Kina erbjuder global infrastruktur inom betalningar, ren teknik, AI och molntjänster utan att rikta tvång mot kunderna. Inte nödvändigtvis för att Kina tror på försiktighet, utan för att Trump sannolikt kommer att göra ett mer effektivt jobb med att nedmontera det västledda handels- och säkerhetssystemet.
I november 2026 har det gått tio år sedan de två männen först talade med varandra. Då sa Xi att de var överens om ett ”win-win-samarbete, där meningsskiljaktigheter hanteras konstruktivt”. Så har det inte blivit. Men om Kina kan motstå frestelserna, kommer landet mot slutet av 2026 att ha stärkt sitt övertag.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
