Världsekonomin 2024 innehåller ingen mjuklandning
Inflationen har fallit, men världsekonomin förblir känslig under 2024, förutspår Henry Curr.
Från The World Ahead 2024 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2023 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Henry Curr, ekonomiredaktör, The Economist
På senare tid har världsekonomin verkat trotsa tyngdlagen. Trots den snabbaste penningpolitiska åtstramningen sedan 1980-talet, har USA:s ekonomiska tillväxt sannolikt accelererat under 2023. Europa har till stor del lyckats vänja sig av med rysk gas utan någon ekonomisk katastrof. Inflationen har fallit globalt, utan brant stigande arbetslöshet. Delvis på grund av att arbetsmarknaderna hittills lyckats svalna genom att minska antalet vakanser snarare än antalet jobb. Vid årsskiftet springer de optimister som förutspått en ”mjuklandning” segervarv.
Men världsekonomin förblir bräcklig under 2024. Även om inflationen sjunker, är den alltför hög. Den ekonomiska politiken står fortfarande inför en smärtsam balansakt. Och även om USA fortsätter undvika lågkonjunktur, ser resten av världen sårbar ut.
Inflationsfallet på senare tid har fått centralbanker att andas ut. Men i stora, rika ekonomier är det osannolikt att de når hela vägen ner till tvåprocentsmålet om inte en lågkonjunktur slår till. Dels ser arbetsmarknaden fortfarande överhettad ut, och den nominella löneutvecklingen är för hög.
För det andra kommer världens ekonomier att påverkas av dyrare oljepris. Precis när det verkade som om påverkan från pandemins försörjningschocker och Rysslands invasion av Ukraina skulle avta, med flaskhalsarna borta i leveranskedjorna och ekonomin åter i balans, så har oljepriset ökat med ungefär en tredjedel sedan i somras till följd av minskad produktion i Saudiarabien och på andra håll. Prisfall hindrades av Hamas attack på Israel. Högre bränslepriser kan väcka oro för en ”andra våg” av inflation.
Vägval AI
Generativ AI-teknik är mycket lovande för företagen. Men vi ska inte tro att den införs över en natt, menar Rachana Shanbhogue.
De stora centralbankerna kommer sannolikt inte att höja räntorna ytterligare. Utan istället betrakta eventuell oljedriven uppstuds i inflationen som något tillfälligt. Men av rädsla för att ta ut segern i förskott kommer de heller inte visa någon iver i räntesänkningar. Färska data talar för att USA:s ekonomi tål snäv penningpolitik, även om stora företag som omförhandlar lån och hushåll som förbrukat sina besparingar sedan pandemin börjar känna sig pressade. Höga räntor kan dock få det redan vingliga Euroområdet på fall. Och inflationsoron kan hindra beslutsfattarna från att svara med räntesänkningar.
Robustheten i amerikansk ekonomi har även den en stor brasklapp: den vilar på spektakulära nivåer av statlig upplåning. I skrivande stund genererar den federala regeringen ett årligt budgetunderskott motsvarande över 7 procent av BNP. Man debatterar högljutt huruvida räntorna gått in i en mer permanent förhöjd fas. Svaret på den frågan beror på om låneorgien fortsätter. Det kommer den förmodligen att göra. Kongressen sätter inget emot under ett valår. Och det första ärendet på dagordningen för näste man i Vita huset blir att förlänga Trumps skattesänkningar från 2018. Många av dem löper ut 2025 och inte ens demokraterna vill fullt ut avskaffa dem.
De ekonomier vars stater inte lånar generöst ser mer sårbara ut. Utöver den troliga lågkonjunkturen i Europa, blir världsekonomin påvrekad av Kinas avmattade tillväxt. Huruvida Kina återhämtar sig och undkommer ”japanisering” beror på i vilken grad staten fortsätter vrida på stimulans-kranarna. Men den senaste tidens förfall inom Kinas ekonomiska politik – i allt från utträdet ur nollcovid till stränga nedslag på teknikområdet – tyder på att det vore oklokt att vänta sig välavvägda stimulansåtgärder. Och Kina står inför finanspolitiska begränsningar på grund av tungt skuldsatta lokalregeringar.
Samtidigt kastar de gradvis förvärrade geopolitiska spänningarna mellan USA och Kina, och den globala vågen av protektionism, grus i maskineriet för handeln. Antalet protektionistiska regleringar i världen har ökat från cirka 9 000 för tio år sedan till omkring 35 000 i dag, enligt organisationen Global Trade Alert. Även om vissa ekonomier i Asien gynnas av att leveranskedjor flyttas utanför Kina, ökar dubbelinvesteringar och minskad specialisering nedåttrycket på tillväxtpotentialen i världsekonomin. Även i framgångsrika ekonomier, som det snabbväxande Indien, syns en oroande inåtvändning.
Fattiga länder som inte drar nytta av omfördelningen av investeringar lider av hög skuldsättning, låg tillväxt och en stark dollar. 2024 kommer IMF att fortsätta kämpa för att ordna skuldlättnader till länder som är tungt belånade hos Kina och andra långivare som ställer sig utanför traditionella principer för skuldsanering. Om USA:s underskott fortsätter att driva landets ekonomi medan tillväxten globalt blir en besvikelse, då lär dollarn stiga ytterligare, vilket förvärrar eländet.
Om Trump åter väljs in i Vita huset, kan alla dessa trender förstärkas ytterligare. En andra mandatperiod med Trump skulle förmodligen innebära större skattesänkningar – därmed större underskott – och ytterligare upptrappning av handelskriget. Liksom 2016 kan börserna rusa om Trump vinner i november, men det vore ingen god nyhet. Mot slutet av 2024 kan världsekonomin kännas mindre som en mjuklandning, och mer som om den står i startgroparna för ännu en vansinnesfärd.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen 2024.
Översättare: Jesper Sandström
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
