Putin har en tydlig plan

Rysslands attacker fortsätter obevekligt, allt oftare riktade mot tätbefolkade städer, konstaterar Alasdair Ross. Med ett försvagat stöd från USA faller ett allt större ansvar på Europa att fylla detta tomrum.

Text: Ulrica Segersten. ©InPress2026.

Rysslands attacker fortsätter obevekligt, allt oftare riktade mot tätbefolkade städer, konstaterar Alasdair Ross. Med ett försvagat stöd från USA faller ett allt större ansvar på Europa att fylla detta tomrum.

Utifrån ditt perspektiv – vad saknas i Europas respons på Ukrainas akuta behov?

– I går ringde jag, som jag gör varje dag, en nära vän i Ukraina. Hon har två barn. Jag frågade hur hon mådde. Hon svarade: ”Vi har varken haft vatten eller elektricitet i flera dagar.” Och sedan tillade hon, nästan i förbigående, att barnen använde situationen som en ursäkt för att slippa gå till skolan.

Det som slog Svitlana Zalishchuk var att väninnan trots allt fortfarande brydde sig om att sonens matteläxa var gjord, att han läst sina böcker. Att det viktigaste fortfarande kommer först.

Ett trots mitt i mörkret

– Situationen är extremt svår, men det finns ett trots där. Människor tänker inte ge upp, säger Svitlana Zalishchuk.

Hon berättar om Ukrainas energisystem är satt under helt orimliga förhållanden. Om dagliga missiler. Om temperaturer som sjunker till minus 23 grader på natten.

– Och ärligt talat fungerar systemet bara därför att människor ger sig ut för att reparera det redan innan flyglarmet har tystnat.

Men hon ser också en enorm motståndskraft och en vilja att arbeta under helt extraordinära förhållanden.

– Det är mörkt i Ukraina just nu – men i detta mörker framträder sanningen mycket tydligt.

Ryssland agerar med onda avsikter, betonar hon. Man försöker förstöra landet. Och inte bara genom krigföring vid frontlinjen. Attackerna mot civila, infrastruktur och ukrainarnas vardagsliv intensifieras när Ryssland inte lyckas avancera militärt.

Europa har outsourcat sin säkerhet

– Under de senaste åren har också det globala sammanhanget förändrats, säger ambassadören.

– Vi kämpar med att överhuvudtaget sätta namn på vad det är för en tid vi lever i. Är det en ny multipolär värld? En ljuga-hur-mycket-man-vill era? Post-väst era? Kaos? Ett nytt kallt krig? Vem vet? Det som däremot är helt klart är att Europa under lång tid har outsourcat sin säkerhet.

– Om Europa vill ha fred på kontinenten, om Europa vill ha fred i Ukraina, och om man menar allvar med säkerhetsgarantier, då måste Europa kliva fram, säger Svitlana Zalishchuk.

Ukraina har trots allt åstadkommit extraordinära resultat med stöd av västerländska vapen, finansiellt bistånd och sanktioner. Landet har i nästan fyra år klarat av att stå emot en betydligt större angripare. Men medan Europa chockades av krisen och försöker hantera den, fortsätter Ryssland att bygga sin krigsmaskin.

– Allt medan Ukraina fått hjälp precis i den utsträckning som krävts för att överleva.

Läs även

Ukraina kämpar vårt krig – vad gör Europa?

När Ukrainas krig diskuteras i Europa återkommer samma fråga gång på gång: ”gör vi tillräckligt?”. I en paneldiskussion med Joakim Paasikivi, Anna Wieslander och Samantha Job är svaret tydligt. Nej.

Ambassadörens tolkning är att Västs strategi har varit att i första hand hantera eskalation: Och i takt med att Ryssland eskalerade fick Ukraina lite mer stöd. Detta har gjort att Ukraina förlorat dyrbar tid och liv, menar hon.

”Putin är inget mysterium”

– Om alla vapensystem, allt finansiellt stöd och alla sanktioner hade funnits på plats tidigare, skulle vi kanske leva i en helt annan värld i dag.

Och kanske också ett annat namn på denna epok som vi inte vet vad vi ska kalla. Om president Trumps strategi är oklar eller mystisk, så gäller det inte Putin:

– Det finns inget mysterium när det gäller Putin. Vi vet exakt vad han vill. Han har en huvudplan. Det är möjligt att det är vi som har saknat en, säger Svitlana Zalishchuk.

Alasdair Ross håller med:

– Putins intentioner är tydliga. Han fortsätter att avancera, kanske långsammare än han önskat, men han avancerar. Du har beskrivit Europas respons som reaktiv – inriktad på att hantera eskalering snarare än att uppnå seger.

Vad behöver Europa göra nu?

– För det första: När vi talar om fred måste freden ha tänder. Och tänder betyder vapen. Säkerhetsgarantierna måste vara juridiskt bindande. Ukrainas kapacitet måste stärkas i luften, till sjöss och på land.

– Vi måste återställa symmetrin i militär kapacitet så att priset för ytterligare invasion blir oacceptabelt för Putin. Han måste se att en ny invasion oundvikligen skulle leda till förlust. Det är den starkaste avskräckningen, säger Svitlana Zalishchuk.

Alasdair Ross menar att Europas segdragna tvekan när det gäller att frigöra frysta ryska tillgångar är anmärkningsvärd. Samtidigt ser vi globala aktörer – inklusive USA – agera som om internationell rätt bara gäller ibland.

Vad skulle det sända för signal om Europa till slut inte förmår använda dessa tillgångar?

– Lyckligtvis fick Ukraina ett mycket viktigt beslut som formaliserades precis innan det här samtalet: en variant av det så kallade reparationslånet på cirka 90 miljarder euro.

Det kommer att stödja både Ukrainas krigsinsats och statsbudget fram till 2026–2027. Utan detta hade Ukraina bara haft budgetutrymme för ytterligare två månader.

– Detta är ett starkt och positivt tecken på att Europa tar ett större ansvar, och det ger oss hopp.

– Samtidigt finns de frysta ryska tillgångarna kvar i Europa. Ur juridiskt, moraliskt och pragmatiskt perspektiv bör dessa medel tjäna offret för aggressionen – inte angriparen, säger Svitlana Zalishchuk.

Hon menar att dessa tillgångar bör, och hoppas på att de till slut kommer att användas som krigsskadestånd för att återuppbygga och återställa Ukraina.