Tom Standage: 2026 kommer att ge oss många svar om de kommande tio åren

The World Ahead 2026 (Världen 2026) skrivs av samma journalister som gör The Economist varje vecka, tillsammans med kollegor från Economist Intelligence Unit och gästskribenter från politik, näringsliv, vetenskap och kultur. När allt väl är samlat – oftast i mitten eller slutet av oktober – skriver Tom ett redaktörsbrev med de tio viktigaste temana med syftet är att hitta gemensamma nämnare, knyta ihop helheten och ge en sorts introduktion eller meny till innehållet.

Tom Standage har varit redaktör för The World Ahead i sex år, The Economists flaggskepp i 40 år, men har varit på The Economist sedan 1998. Med tanke på den galna hastighet som geopolitiska händelser utspelar sig är det inte lite av en utmaning för redaktionen att göra en prognos för hur världen ser ut sex månader framåt i tiden när de börjar sitt arbete maj.

The World Ahead 2026 (Världen 2026) skrivs av samma journalister som gör The Economist varje vecka, tillsammans med kollegor från Economist Intelligence Unit och gästskribenter från politik, näringsliv, vetenskap och kultur. När allt väl är samlat – oftast i mitten eller slutet av oktober – skriver Tom ett redaktörsbrev med de tio viktigaste temana med syftet är att hitta gemensamma nämnare, knyta ihop helheten och ge en sorts introduktion eller meny till innehållet.

Tom Standage:
– Medan jag talar kan ni fundera på om de här temana fortfarande håller – några veckor in i 2026.

1. USA fyller 250 – ett splittrat jubileum

Det första temat är ingen spekulation: 2026 markerar 250-årsjubileet av USA:s självständighetsförklaring – ett födelsedagsfirande för nationen.

– Men i stället för en samlande högtid ser det ut att bli en offentlig manifestation av hur djupt splittrat USA har blivit.

Som en nästan övertydlig metafor finns det till och med två rivaliserande organisationskommittéer för firandet. Den ursprungliga, som bildades för omkring tio år sedan och där bland andra familjerna Bush och Obama ingår, gillades inte av Donald Trump. 

– När han återvände till makten skapade han därför sin egen kommitté, med egna evenemang – varav ett bokstavligen kommer att vara en burmatch, med UFC-fighter på Vita husets gräsmatta.

Enligt Tom Standage kommer vi under året att få höra helt olika berättelser om USA:s historia, nutid och framtid, där republikaner och demokrater beskriver samma land i radikalt olika termer. 

– Det är inte bara en intellektuell övning: väljarna får i slutet av året avgöra vilken berättelse de föredrar i mellanårsvalen.

Demokraterna behöver positionera sig och bestämma om de ska samlas kring vissa teman eller ledare? Just nu prövar partiet flera olika linjer. Vissa förespråkar en tydlig vänstersväng, som Alexandria Ocasio-Cortez och Zohran Mamdani, New Yorks nya borgmästare. Mer mittenorienterade krafter talar om en ”abundance agenda”. Gavin Newsom (guvernör i Kalifornien) har valt en mer konfrontativ ton.

Tom Standage noterar att allt fler demokrater börjat använda ett grövre språk (till och med svordomar) och angriper sina motståndare mer direkt på senare tid. 

– Republikanerna har gjort detta länge, så det är intressant att se hur demokraterna förändrar sin retorik. Är de på väg ner från sin höga häst? När republikanerna går lågt – gör demokraterna det då också? Det återstår att se.

Den andra frågan är om Donald Trump kommer att försöka påverka mellanårsvalen om republikanerna ser ut att gå mot förlust. 

– Det finns många sätt han skulle kunna göra det på: sätta in militär, skrämma väljare, hävda valfusk, beslagta röstmaskiner eller valurnor. I The World Ahead har vi en gästkrönika av två före detta jurister inom den amerikanska statsförvaltningen som beskriver hur oroade de är.

Vad om Trump åberopar Insurrection Act, som ger presidenten mycket långtgående befogenheter i en krissituation? Det är presidenten själv som avgör om en sådan kris föreligger. 

– Det här kan gå väldigt, väldigt fel.

Mellanårsvalen blir därför en politisk barometer, menar Tom Standage: 

– Valen visar både vart amerikansk politik är på väg och hur långt Trump är beredd att gå i riktning mot auktoritärt styre.

2. Trump, kaos och den globala maktordningen

Inom utrikespolitiken pågår en intensiv debatt om hur man ska tolka den rådande geopolitiska verkligheten. 

– Vissa menar att Trump ser världen som uppdelad i inflytelsesfärer, där stormakter låter varandra vara i sina respektive bakgårdar. Det skulle kunna förklara talet om Kanada som den 51:a delstaten, Panamakanalen, Grönland och gripandet av Venezuelas ledare Nicolás Maduro.

Andra hävdar motsatsen: att Trump inte tänker så alls och snarare har behovet av uppmärksamhet och kaos som drivkraft snarare än av strategi.

– Debatten kanske aldrig får något svar – eftersom Trump inte tänker i stora geopolitiska modeller. Han agerar på magkänsla. Som man säger i Washington: Trumps tänkande är ett mysterium, inte en hemlighet. Det finns ingen dold plan. Hans agerande är oförutsägbart, kanske även för honom själv.

Hur som helst innebär detta, enligt Tom Standage, att den regelbaserade världsordningen i praktiken fortsätter att urholkas. Allianser försvagas, avtal rivs upp, traktater ignoreras och etablerade normer kastas överbord.

– I stället ser vi framväxten av ”koalitioner av villiga”: tillfälliga grupper av länder som samarbetar kring specifika frågor. 

I The World Ahead skriver Kanadas premiärminister Mark Carney om detta skifte från multilateralism till plurilateralism och argumenterar för att institutioner som WTO och FN inte längre räcker till.

3. Mer krig – och fred ? Ja.

Blir 2026 ett år av mer krig eller mer fred? Svaret är: ja.

Förklaringen är den att dagens konflikter utspelar sig allt oftare i gråzoner, där gränsen mellan krig och fred suddas ut. Ryssland och Kina testar USA:s försvarsvilja genom handlingar som kan förnekas: drönare över flygplatser, saboterade kablar, cyberangrepp.

– Natos generalsekreterare Mark Rutte uttryckte det nyligen så här: vi är inte i krig, men vi är inte i fred heller. Chefen för brittiska MI6 har sagt att vi befinner oss i ett mellanläge mellan fred och krig.

– Mycket av detta sker i de globala allmänningarna: till havs, på havsbotten, i Arktis, i cyberrymden och i rymden. Spänningarna ökar överallt, konstaterar Tom Standage.

4.  Europa under hård press

2026 befinner sig Europa i ett extremt svårt läge. 

– Kontinenten vill bygga upp sitt försvar, öka tillväxten, genomföra klimatomställningen, hålla USA kvar i Nato, undvika handelskrig, hantera en åldrande befolkning, begränsa invandringen, undvika finanskriser och samtidigt vara en försvarare av frihandel och miljöstandarder.

Det går inte att göra allt samtidigt.

Visst, ökade försvarsutgifter kan skapa jobb och tillväxt. Men effekterna riskerar att bli mindre och långsammare än många hoppas.

Europa satsar också mer på handel med andra delar av världen och nya avtal. 

Samtidigt håller vissa EU-regler på att urholkas. Koldioxidtullen har mjukats upp, förbudet mot bensin- och dieselbilar har skjutits upp och digitala regler förenklas. 

– Kritiker menar dock att detta inte räcker för att verkligen stärka konkurrenskraften.

Foto: Samuel Unéus

5. Kinas möjlighetsfönster

Allt detta skapar ett gyllene tillfälle för Kina, konstaterar Tom Standage.

Trumps ”America First”-politik – nedskärningar i bistånd, tullar mot allierade, restriktiv migration, attacker mot universitet och forskning – har skadat USA:s anseende och mjuka makt. Färre studenter och entreprenörer vill åka dit.

– Istället försöker Kina framstå som den vuxne i rummet: en stabil och förutsägbar handelspartner, särskilt i det globala syd. Samtidigt försöker man locka Europa – som svarar med krav på minskade statliga subventioner.

Det blir inte så lätt för länder som försöker balansera mellan USA och Kina.

– Om man tvingas välja mellan två mobbare, kan det vara enklare att välja den som finns närmast.

Trump själv tycks inte bekymra sig nämnvärt om Taiwan eller mänskliga rättigheter, utan föredrar direkta affärer om AI-chip, sällsynta jordartsmetaller eller jordbruksprodukter. Det passar Kina utmärkt.

– Den stora oron är att Taiwan kan bli ett förhandlingskort när Trump möter Xi Jinping i Peking i april.

6. Ekonomiska risker och nästa finanskris

När det gäller den globala ekonomin präglas vi fortfarande av utdragen – eller uppskjuten – finanskris. Det gör den sårbar. Samtidigt som lågkonjunkturer blivit mer sällsynta, ökar riskerna – särskilt på obligationsmarknaderna när rika länder fortsätter att leva över sina tillgångar.

– G7-länderna har i snitt ett budgetunderskott på omkring 6 procent. Frankrike är särskilt utsatt, särskilt om Nationell samling tar makten och försöker pressa ECB att köpa mer statsskuld.

7. AI: uppgång, krasch eller motreaktion?

Parallellt befinner vi oss möjligen i en AI-bubbla, tror Tom Standage.

– Värderingarna antyder årliga investeringar på 650 miljarder dollar, medan de faktiska intäkterna ligger runt 50 miljarder. Den klyftan kan få bubblan att spricka – kanske redan i år.

8. Klimatet: dystra besked och tysta framsteg

På klimatområdet ger Tom Standage en blandad bild. 

– Målet om 1,5 grader är inte längre realistiskt samtidigt som Australien kommer att ta emot världens första officiella klimatflyktingar. Företag fokuserar på handel, tullar och geopolitik snarare än klimat.

Samtidigt finns positiva tecken:
• De globala utsläppen ser ut att ha nått sin topp. Kinas utsläpp minskar, och landet har lovat betydande nedskärningar – löften man sannolikt kommer att infria.
• Ren teknik sprids snabbt, särskilt i Kina och det globala syd. Många företag når sina klimatmål i tysthet, för att undvika politiska angrepp.
• AI-boomen har också lett till investeringar i ny energiteknik, särskilt geotermi och fusion. En 500-megawatts geotermisk anläggning tas i drift i USA i år – ”drill, baby, drill”, men på ett bra sätt.

9. Sportmoral

Herrarnas Fotbolls-VM 2026 spelas i USA, Mexiko och Kanada – tre länder som just nu har ansträngda relationer. 

– Säkerhet, handel och politiska konflikter gör mästerskapet till ett spektakel även utanför planen.

I sportens värld hålls ett annat omstritt evenemang som av vissa också kan uppfattas som ansträngt.

– Enhanced Games, ibland kallat dopnings-OS, där deltagare uppmuntras att använda prestationshöjande medel mot prispengar hålls för första gången 2026. Det väcker svåra etiska frågor.

10. Alla kan delta i Ozempic-spelen 

– Det leder oss till medel av ett annat slag: GLP-1-preparat som Ozempic och Wegovy. Nya, billigare och effektivare versioner på läkemedlen är på väg. Studier visar oväntade hälsoeffekter, från minskad hjärtsjukdom till mindre beroendebeteenden – till och med anti-ageing.

Debatten om vad som räknas som ”fusk” breddas därmed långt bortom elitidrotten. Väldigt få tävlar i OS – men vi kan alla delta i Ozempic-spelen.

Den övergripande slutsatsen Tom Standage drar, är att 2026 är ett avgörande år – ett år av övergång. 

– Mycket är osäkert, men många svar kommer att börja klarna, och det som sker nu kommer att forma det kommande decenniet.

– Oavsett var ni står i frågor om prestationshöjande medel hoppas jag att The World Ahead blir ett värdefullt och näringsrikt tillskott i er mediediet, avslutar Tom Standage.