Så kan lärare bli en drömkarriär
Att hålla kvar de bästa i yrket blir allt svårare.
Artikel 2/3 ur specialrapporten Schooling’s stagnation, som finns i sin helhet på www.economist.com, 7 juli 2024, översatt av InPress. ©2024 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Vad handlar artikeln om?
Studie efter studie visar att bra lärare verkar vara det allra viktigaste för ett barns skolgång. Ändå verkar det vara svårt för rika länder att göra läraryrket attraktivt.
I en gymnasieskola i utkanten av Estlands huvudstad Tallinn, krafsar en elev ned lösningar till ekvationer på en whiteboardtavla. Hans lärare, en ung kvinna, står längst bak i klassrummet, vägleder honom och uppmuntrar hans kamrater att kommentera. På en kemilektion några klassrum bort tävlar två elever om att hastigt skriva ned formler för kemiska föreningar, medan de får hjälpsamma inspel av klasskamraterna.
Sådan klokskap finns det gott om i estniska klassrum: landets tonåringar rankas som smartast i Europa. I matte antyder 15-åringarnas provresultat att de ligger ungefär ett år före barnen i Storbritannien, och två år före dem i USA.
Men trots alla framgångar står Estlands världsledande skolor inför en betydande långsiktig utmaning. Mer än hälften av landets lärare är över 50 år, jämfört med EU-genomsnittet på 38 procent. Många kommer att gå i pension de närmaste tio åren. Och precis som i länder med mindre bejublade skolsystem, har Estland svårt att rekrytera och behålla de ungdomar som behövs för att ersätta dem. Var tredje ny lärare i Estland lämnar yrket inom tre år; cirka hälften är borta inom fem år. 2023 varnade Estlands handelskammare för att landet endast hade utbildat 13 fysiklärare på tio år.
Inget är så viktigt för ett barns skolgång som bra lärare. En amerikansk studie drar slutsatsen att barn som undervisas av en lärare inom yrkeskårens främsta fjärdedel gör dubbelt så stora framsteg som barnen som undervisas av lärare inom den minst effektiva fjärdedelen.
Desto större anledning alltså, att oroa sig för att yrket dras med dåligt rykte i många rika länder. En nyligen genomförd europeisk studie visar att utbildningssystemen i 38 av 43 länder har något slags problem med personalförsörjning. Lärarna i Grekland och Italien är inte riktigt lika gamla som i Estland. Men de ligger inte särskilt långt efter.
I England har man missat de politiska målen för rekrytering till lärarutbildningarna under större delen av det senaste decenniet. En liten uppgång i antalet sökande under pandemin förbyttes sedan i trender som är ännu värre än förut. Förra året var antalet som påbörjade lärarutbildningen 20 procent lägre än 2019. Lärarhögskolorna lyckades bara locka ungefär hälften så många som politikerna tror behövs för att personalförsörja gymnasierna i tillräcklig mån.
Foto: Ellen Essloch
I USA är synen på läraryrket nära nog den sämsta på 50 år, enligt Matthew Kraft vid Brown University. Andelen föräldrar som i opinionsundersökningar ser läraryrket som en bra karriär för sina barn, har halverats sedan 2009 och låg på 37 procent 2022. Andelen gymnasieelever som uppger att det låter ”eftersträvansvärt” att arbeta inom skola eller vid universitet har sjunkit i ungefär samma takt, till en av tio.
Denna dystra syn påverkar vilka val som faktiskt görs: mellan 2006 och 2020 sjönk antalet lärare som fick legitimation för att undervisa vid offentliga skolor i USA med en tredjedel. Amerikanska lärare har ibland ”ropat varg” om arbetsmoralen, menar David Steiner från Johns Hopkins University. Det gör de inte nu.
Problemen med att rekrytera och behålla pedagoger leder sällan till att barnen blir utan lärare. Skolorna tvingas dock anpassa sig på sätt som i det fördolda skadar undervisningen. Ungefär en femtedel av klassrummen i Estland leds av någon utan full lärarbehörighet, en andel som fördubblats sedan 2014. Bland dem under 30 år hade ungefär hälften slutfört sin utbildning 2022, en minskning från två tredjedelar 2012. I Tyskland tvingar personalbristen vissa grundskolor att minska tiden de ägnar åt ämnen som engelska och musik, enligt Raphaela Porsch vid Otto von Guericke-universitetet i Magdeburg. I England ber underbemannade skolor sina rektorer och deras biträdande att tillbringa mer tid i klassrummen, vilket försämrar skolornas styrning.
Svag konkurrens om lärarjobben håller nere kvaliteten på dem som rekryteras. Lärarna i USA kommer i oproportionerligt hög grad från de minst prestigefyllda universiteten. De pumpar ut cirka 13 procent av det totala antalet utexaminerade, men stod innan covid-pandemin för mer än en fjärdedel av landets lärare. Elituniversiteten står för 20 procent av de utexaminerade, men ynka 7 procent av nya lärare. Fler sökande skulle på sikt ge bättre betyg. Forskning tyder på att den som blir lärare under lågkonjunktur – när andra branscher skalar ner på personal – når bättre resultat under sina karriärer än de lärare som går in i yrket i goda tider.
Allt detta slår mot skolsystemens svagaste punkter. Det råder brist på lärare som kan undervisa i naturvetenskap, matematik och datavetenskap – just de ämnen politikerna ser som viktiga för att behålla konkurrenskraften i ekonomin. Utmaningarna märks tydligast i skolor på landsbygden samt i innerstadsskolor med många elever med svag studiebakgrund. På en bristmarknad kan bra lärare välja och vraka bland de bästa jobben. De flesta av dem föredrar bekväma jobb i förorter.
Lärarna beskriver hur yrket ständigt blir svårare.Vad bottnar dessa svårigheter i? Mycket beror på konkurrenssvaga löner. I rika länder tjänar lärare cirka 10 procent mindre än genomsnittet bland personer med högre utbildning, enligt OECD. På många platser växer den klyftan. Reallönerna bland engelska lärare sjönk med 12 procent mellan 2010 och 2022, medan lönerna för mer eller mindre jämförbara examina höll sig nästan oförändrade. I USA sjönk lärares reallöner med omkring 6 procent under motsvarande period. De tjänar 26 procent mindre än andra yrkesverksamma med liknande utbildningsnivå, enligt tankesmedjan Economic Policy Institute, även om den klyftan minskar när man tar hänsyn till förmåner. Denna ”straffavgift” har ökat från 6 procent 1996. Det är en av världens största sådana klyftor.
Men lönen är bara en del av problemet. Lärare runtom i Tallinn beskriver i intervjuer hur yrket blir allt svårare. Estland har gjort stora ansträngningar för att barn med särskilda behov ska kunna undervisas i vanliga klassrum, men lärarna menar att de saknar tillräcklig utbildning för att lyckas med sådan undervisning. Föräldrarna har blivit mer benägna att söka konflikt med personalen. Enligt en lärare är eleverna mer benägna att nöja sig med medelmåttiga betyg, kanske eftersom samhället har blivit ”mer bekvämt” än det förut var. En annan lärare beskriver hur barn som tillbringar allt mer av sina raster med mobilspel får svårt att fokusera när de återvänder till klassrummet.
Foto: Arizona State University
Det hjälper inte heller att lärarnas karriärer är så linjära. Brent Maddin vid Arizona State University beskriver hur den tretusende dagen på jobbet är väldigt lik den första. Detta får två olyckliga konsekvenser. Från dag ett uppmanas nybörjare att göra ungefär samma jobb som långt mer erfarna. När de ställs ensamma i klassrum blir många snabbt utbrända. Samtidigt finns det ont om möjligheter att blomstra för de gamla och erfarna, som har mer att ge – och kan tjäna bättre. Det är inte en miljö som lockar några särskilt ambitiösa, eller lyckas hålla kvar högpresterande.
Risken är att läraryrket fortsätter tappa attraktionskraft. Även här förvärras problemet av växande klyftor gentemot andra yrken. I åratal var de blygsamma lönerna mindre avskräckande för kvinnor än för män. Detta delvis eftersom kvinnor tenderar att tjäna mindre oavsett karriärval, vilket har inneburit ett mindre lönegap för dem än för deras manliga kollegor. Det håller dock på att förändras i takt med att diskriminering och andra sänken för kvinnors löner undanröjs. De skolsystem som fram till nu har förlitat sig på en grupp underbetalda kvinnor med begränsad rörlighet på arbetsmarknaden, får allt svårare att konkurrera.
Covid-19-pandemin har också fått läraryrket att framstå som ett sämre alternativ. Lärare har under lång tid accepterat scheman med ont om flexibilitet. Men det brukade se likadant ut även i andra yrken. 2018 visade en engelsk undersökning att cirka 16 procent av de utexaminerade inom samma köns- och åldersgrupper som lärarna, i huvudsak arbetade hemifrån. 2023 hade den siffran rusat till 46 procent, i kontrast till ynka 1–2 procent bland lärare.
Dagens utmaningar har uppstått förut, menar Dr Kraft. Enligt honom var synen på yrket lika dyster i 1970-talets USA. Löneökningar, ihop med andra förändringar, var vägen ut ur den svackan. Den här gången behöver inte mer pengar vara hela svaret. Den allmänna bilden i USA är att lönerna är urusla, snarare än något låga. Informationskampanjer som reder ut de värsta missförstånden kan alltså ha positiv inverkan.
Det skulle förmodligen göra stor nytta att reformera yrket i grunden, men det är svårt, bland annat eftersom det strider mot decennier av etablerat tänkande om klasstorlek och undervisning. Dagens elände med att rekrytera och behålla lärare krockar med det faktum att klasstorleken i rika länder har krympt över tid. USA är ett extremt exempel. Idag har skolorna nästan dubbelt så många anställda per elev som under 1970-talet, och rekryteringstakten höll i sig under pandemin.
Marguerite Roza, skolekonomisk expert vid Georgetown University, beskriver hur ett överdrivet fokus på mer personal har fått de ansvariga för skolreformer att avstå från andra ”stora satsningar” som skulle kunna ge mer pang för pengarna, till exempel längre skoldagar eller terminer.
Dessutom kan personaltillväxten bidra till att lärarlönerna hålls nere. Enligt analytiker vid OECD tenderar lärarlönerna att vara lägre i länder med mindre klasser. Deras slutsats för den rika världen som helhet är att en ytterligare elev per klass kan kopplas till 1 300 dollar högre årslön för läraren. Många högpresterande skolsystem väljer att fokusera på färre, bättre betalda lärare, snarare än en armé av medelmåttor. För att ta ett exempel: i internationella jämförelser slår Japan USA med lätthet, trots att deras gymnasieklasser i snitt har tio fler elever.
Det kan också finnas mer effektiva och kreativa sätt att hantera de lärare som redan finns på skolorna. I Arizona hjälper Dr Maddin skolor att undersöka alternativ till utbildningsmodellen ”en-lärare-per-klassrum”. I grundskolor, till exempel, föreställer han sig att lärarlag får ansvar för hela årskullar, snarare än 20–30 barn per lärare. Ibland sker då undervisningen på sätt som kan verka väldigt konventionella. Vid andra tillfällen kan de blanda eleverna i grupper som är mycket större eller mindre än vanligt, allt efter vad som passar den uppgift som ska utföras.
Lärarlagen för samman erfarna pedagoger med nya, och med olika specialister, där var och en får betalt efter sin roll. Det ger arbetslag som mer liknar dem som utför vård på sjukhus. Tanken är att allt detta kan hjälpa lärare att känna sig mindre isolerade på jobbet, ge dem en större mångfald av karriärvägar och se till att alla elever får viss tillgång till de bästa lärarna. Det skulle också göra klassrummen mer dynamiska. Och det kommer att vara viktigare än någonsin i anpassningen till den nya utmaning både elever och lärare står inför: hur man bäst använder artificiell intelligens.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om oktober 2024.
Översättare: Jesper Sandström
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
