Dyster prognos för Europas framtid
Europa har mycket att stå i med tanke på Rysslands upprustning, menar Thierry Burkhard, Frankrikes avgående försvarschef.
Ur The Economist, 31 juli 2025, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Vad handlar artikeln om?
Enligt Thierry Burkhard, avgående chef för Frankrikes generalstab, måste Europa gemensamt förbereda sig på en attack från Ryssland. Det behövs en strategi för både drönare och kärnvapenavskräckning, menar han.
Ryssland upprustar tillräckligt snabbt för att utgöra ett ”verkligt hot” mot Europa inom fem år, hävdar general Thierry Burkhard. Han gör en dystrare prognos än många av sina kollegor inom militär och underrättelsetjänst. ”2030 kommer Ryssland återigen att kunna utgöra ett militärt hot mot länder i väst, och europeiska länder i synnerhet”, säger Burkhard till The Economist.
Efter fyra år som chef för Frankrikes generalstab, lämnade general Burkhard sin post den 1 september. Året före Rysslands invasion av Ukraina, var hans budskap att Europa måste förbereda sig för högintensiv krigföring. I dag varnar han för att Rysslands stridserfarenhet, landmassa och uthållighet gör landet farligt. I krig kommer det ryska folket att hålla ut ”fem minuter längre än vi gör”.
Ändå finns skäl till optimism. Burkhard tror att USA:s väpnade styrkor blir kvar i Europa, även om de kanske minskar närvaron. Och fler bilaterala förbindelser, framför allt mellan Storbritannien, Frankrike och Tyskland, vars ledare har träffats flitigt den senaste tiden, visar konkret ”hur Natos europeiska pelare kan se ut”.
På senare år har Nato-allierade börjat utforma regionala försvarsplaner. Vilka styrkor behövs, vem ska stå för dem och var ska de strida? Nästan inga europeiska länder når Natos krav, och ett amerikanskt tillbakadragande skulle öka gapet. Burkhard varnar för att vissa kan vända det till en ursäkt. ”Vi har inte all den där [materielen], vi klarar det inte.”
Enligt honom kan Europa inte härma USA:s ”industriella och mekaniska” inställning till krig, som syftar till att genom övermakt ”minska krigsrisken till nära noll”. Europas arméer kommer att behöva göra mer med mindre ”genom att ta fler risker och vara mer snabbfotade”. Om amerikanska officerare vid Nato-högkvarteret lämnar, behöver de inte ersättas var och en. Européerna skulle kunna ”tänka ut en ny kommandostruktur med de officerare man har kvar”.
Europas väpnade styrkor kommer också att behöva anpassa sig till förändrad krigföring. Slagfälten i Ukraina är transparenta på ett sätt som saknar motstycke, stridande kan ”se bakom varje buske”. Av detta drar Burkhard två lärdomar. En är att dödlighetens ekonomiska aspekter har förändrats. Högteknologiska vapen förblir avgörande, i juli meddelade Frankrike att de återupptar produktionen av scalp-kryssningsrobotar efter 15 års uppehåll, men billiga vapen behövs för att nöta ned fienden. ”Du behöver bara Ferraris då och då”, säger Burkhard. ”Vi kommer inte att vinna kriget med Ferraris.”
En annan är att taktik och organisation är lika viktigt som teknik. 1940 hade alla Europas arméer stridsvagnar, artilleri och flygplan, men det var i Tyskland vapenslagen integrerades. ”I dag har alla drönare”, säger han. Segern tillfaller den som lyckas kombinera dem, på land, i luften och till sjöss.
Sedan finns det kärnvapenavskräckning. Frankrikes president Emmanuel Macron uppgav tidigare i år att han ville diskutera ”säkerhet genom vår avskräckningsförmåga” med europeiska allierade. Den 10 juli kom Frankrike och Storbritannien, Europas två kärnvapenmakter, överens om att fördjupa samarbetet och uttalade att varje ”extremt hot mot Europa” skulle innebära ett gemensamt svar.
Ländernas kärnvapenstyrkor kommer att förbli oberoende av varandra. Det finns redan sätt att samordna ländernas ubåtspatruller, menar general Burkhard. Tanken om samordnande kärnvapenförmågor skulle kräva planering på en annan nivå. Frankrikes kärnvapenstyrka är, till skillnad från Storbritanniens, inte tilldelad Nato.
De två länderna inrättar en gemensam kärnvapenstyrgrupp. Ingen general skulle någonsin i detalj beskriva hur ett scenario kommer att hanteras. Poängen är, enligt Burkhard, att ”när en kris inträffar … kunna se vilka hoten är och vad du behöver vara beredd att göra”.
Tyskland och andra europeiska allierade undrar vad allt detta innebär för dem. Den 13 juli bad Macron general Burkhard och försvarsminister Sébastien Lecornu att inleda en strategisk dialog med europeiska partners om Frankrikes roll för kärnvapenavskräckning. ”Frankrike kan inte ensamt slåss mot Ryssland”, säger Burkhard. Om vi en dag hotas av Ryssland ”kommer det inte att handla om konventionella vapen, det kommer att handla om kärnvapenavskräckning”.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om oktober 2025. Översättare: Jesper Sandström
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
