Stockholm är Europas nya kapitalhuvudstad
Stockholm är det rätta stället för bolag som vill ha friskt kapital utan att behöva korsa Atlanten. När Sverige börjar låna stort, blir det nämligen ett paradis för räntehandlare.
Om man frågar europeiska bankirer hur kontinentens kapitalmarknader ska få nytt liv, är chansen stor att de i dag börjar tala lyriskt om Sverige. Det kan tyckas överraskande, eftersom Stockholm knappt nämndes när London skulle ersättas som Europas främsta finanscentrum efter Brexit. Frankfurt med Europeiska centralbanken verkade vara det uppenbara valet; konkurrensen kom från de starka kommersiella bankerna i Paris. Amsterdam fick ett hedersomnämnande, ett eko från dess roll som nav i 1600-talets aktiehandel.
Ur The Economist, 3 december 2025, översatt av InPress. ©2026 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Om man frågar europeiska bankirer hur kontinentens kapitalmarknader ska få nytt liv, är chansen stor att de i dag börjar tala lyriskt om Sverige. Det kan tyckas överraskande, eftersom Stockholm knappt nämndes när London skulle ersättas som Europas främsta finanscentrum efter Brexit. Frankfurt med Europeiska centralbanken verkade vara det uppenbara valet; konkurrensen kom från de starka kommersiella bankerna i Paris. Amsterdam fick ett hedersomnämnande, ett eko från dess roll som nav i 1600-talets aktiehandel.
Ändå är Stockholm det rätta stället för bolag som vill ha friskt kapital utan att behöva korsa Atlanten. Ledare för onoterade företag kan besöka huvudkontoret för EQT, det enda europeiska riskkapitalbolaget som kan matcha de amerikanska jättarna. Under fem år till slutet av 2024 reste EQT 113 miljarder dollar i förvaltat kapital, något som endast överträffades av KKR i USA.
Bolag som vill agera på offentliga marknader kan bege sig till det nya glänsande kontoret för Europas hetaste aktiebörs. Börsintroduktionerna på Nasdaq Stockholm hade fram till december i fjol dragit in mer än 6,8 miljarder dollar, vilket är flerfaldigt mer än på andra börser. Och det handlar inte bara om aktier. Europeiska utgivare av ”skräpobligationer” med hög ränta lånar också i allt högre grad i Stockholm.
Svenska banker är förstås överlyckliga. Men för deras handlare är en ännu viktigare förändring på gång. Sveriges regeringar har i årtionden presenterat budgetar som förefaller puritanska jämfört med dagens rika länder. Fjärran från att vara underfinansierade har de ofta, däribland så sent som 2022, gett ett överskott. Till och med 2020, under covidpandemin, lånade staten bara 3 procent av sitt BNP – mindre än hälften mot euroområdet och en fjärdedel mot USA.
Resultatet har blivit en fjuttig marknad för Sveriges statsskuld. I slutet av 2024 låg den endast strax över 1100 miljarder kronor, vilket var 18 procent av BNP. Detta ändras nu när Sverige börjar lägga mer pengar på försvaret. Staten öppnar de finanspolitiska kranarna och gör sig redo att utfärda en mängd nya obligationer. Därmed blir Stockholm ett paradis för räntehandlare.
Foto: Norkinn
Tillgång har en förmåga att väcka ny efterfrågan. Få handlare som ser en snabbväxande marknad kan låta bli att undra vilka köp- och säljmöjligheter som uppstår och möjliggör enkla vinster. Och volymen av svenska statsobligationer väntas växa mycket snabbt. Emitteringen 2023 låg på endast 45 miljarder kronor. 2025 beräknades den till 118 miljarder, och Riksgälden planerar utgivningar på över 200 miljarder för både 2026 och 2027. Auktionerna med statspapper som hålls varannan vecka omfattade 2,5 miljarder kronor vardera 2023. I år väntas det ha ökat till 8 miljarder kronor per auktion, och Riksgälden överväger att ha auktioner ännu oftare.
Dessutom har de världsomfattande rubrikerna om Sveriges inträde i Nato och ökade försvarsutgifter gjort att internationella investerare är väl medvetna om att nya högkvalitativa objekt är på väg ut på marknaden.
”Vi samtalar med internationella spelare som brukade handla Sverige, men inte har gjort det på ett årtionde”, säger Ronny Eriksson på hedgefondförvaltaren Nordkinn. ”Nu återvänder de.”
Ökad tillgång på obligationer har bidragit, liksom slutet på eran med billiga pengar. Mellan 2015 och 2023 kyldes marknaden ned när den svenska Riksbanken höll räntorna nära eller under noll, och själv köpte stora mängder statsobligationer. Den genomsnittliga dagliga rörligheten på räntan på de tioåriga obligationerna var bara tre hundradelar av en procentenhet. Sådana lugna förhållanden erbjöd inga vinstmöjligheter för makrohandlare som Eriksson, som gillar stora omkastningar. Men sedan 2022 har räntorna stigit och Riksbanken sålt det mesta av sina statsobligationer – och därmed är djupfrysningen över. Den dagliga volatiliteten har nästan fyrfaldigats.
Liknande trender märks på andra håll, men i Sverige är det långt färre handlare som agerar på dem – vilket gör dem mer lukrativa. Staten skulle behöva låna långt mer för att locka de stora hajarna som dominerar makrohandeln på större marknader.
I frånvaron av stora snabba pengar, kan arbitragemöjligheter som skulle försvinna på millisekunder i USA bestå mycket längre.
Nordkinn är kanske den enda hedgefonden som specialiserar sig på nordiska obligationer, och i jämförelse med hajarna i branschen globalt är det en mört. Andra småfiskar lär också dyka upp.
Vinstmöjligheterna kommer att verka särskilt lockande för internationella investerare som vill sprida placeringar från exempelvis en handfull techjättar från ett och samma land. För de få räntehandlarna i Stockholm lär det snart bli full fart.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om mars 2026.
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
