För några år sedan hade det varit svårt att föreställa sig kinesiska varumärken som slår igenom i USA. Men i dag kan den som shoppar på Manhattan besöka Urban Revivos 2 800 kvadratmeter stora butik och köpa någon av det kinesiska varumärkets trendiga outfits, som är högsta mode på TikTok, den app för korta videos som ägs av kinesiska ByteDance. Därefter kan man ta en latte hos Luckin Coffee, vars första etableringar på Manhattan öppnade förra året, eller glass från Mixue, en annan nyligen etablerad kinesisk kedja.
Ur The Economist, 13 januari 2026, översatt av InPress. ©2026 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Vad handlar artikeln om?
Populära kinesiska varumärken lär dyka upp i allt fler butiker och bland konsumenter världen över under året, då kinesiska makthavare fått upp aptiteten på varumärken som slår igenom stort.
För några år sedan hade det varit svårt att föreställa sig kinesiska varumärken som slår igenom i USA. Men i dag kan den som shoppar på Manhattan besöka Urban Revivos 2 800 kvadratmeter stora butik och köpa någon av det kinesiska varumärkets trendiga outfits, som är högsta mode på TikTok, den app för korta videos som ägs av kinesiska ByteDance. Därefter kan man ta en latte hos Luckin Coffee, vars första etableringar på Manhattan öppnade förra året, eller glass från Mixue, en annan nyligen etablerad kinesisk kedja.
För varje år blir kinesiska företags närvaro i utlandet allt starkare, i såväl rika som fattiga länder och inom allt fler branscher. Förra året gick kinesiska elbilstillverkaren BYD om tidigare ledande amerikanska Tesla. Mer än en femtedel av företagets bilar såldes utomlands, mot en tiondel 2024. Kinesiska AI-modeller används nu över hela världen, inte bara i den globala södern, utan även av västerländska företag som korttidsuthyrningstjänsten Airbnb.
Denna senaste våg av global expansion är anmärkningsvärd både vad gäller bredd och hastighet. 2024 genererade börsnoterade kinesiska företag 15 000 miljarder yuan, cirka 20 000 miljarder kronor, i utlandsförsäljning, en ökning från 11 600 miljarder 2021 (se diagram 1). Kinesiska företag investerar nu mer utomlands än utländska företag gör i Kina (se diagram 2). Lika slående är de förändringar som sker i hur kinesiska företag tar sig an utlandsetableringar, när de försöker skapa större fysisk närvaro utomlands i en geopolitiskt stökig värld.
Kinas näringsliv har genomgått globalisering förut. Med början på 1990-talet, och tilltagande i och med Kinas anslutning till WTO 2001, började företag som vitvarutillverkaren Haier och telekombolaget Huawei exportera billiga, inhemska produkter – de fick dock kämpa mot bilden av att de sålde andra klassens varor.
En andra våg kom i mitten av 2010-talet när några kinesiska konglomerat, däribland Anbang, Fosun och HNA Group, investerade tiotals miljarder dollar i utländska banker, hotell och andra företag. Det blev ett kort experiment. Västländerna blev alltmer skeptiska mot Kina och hindrade utvecklingen, vilket ledde till kollaps för en rad överskuldsatta investerare. Bättre gick det för de statliga bolag som säkrade jättekontrakt för att bygga hamnar, järnvägar och gruvor över hela den globala södern, inom det Belt and Road Initiative som Kina lanserade 2013.
Den senaste vågen, med sin början i Kinas återöppnande efter pandemin, bottnar delvis i dystra ekonomiska förhållanden på hemmaplan. Tillväxten har bromsat in och hårda priskrig är vanligt förekommande. Mellan 2019 och 2024 sjönk den genomsnittliga rörelsemarginalen för kinesiska börsbolag från 12,4 till 11,2 procent. Analytiker vid investmentbanken Goldman Sachs bedömer att kinesiska företag i regel presterar bättre utomlands.
Men utlandsexpansionen visar också på en lockande möjlighet. Genom att noga bevaka utländska multinationella företag verksamma i Kina har inhemska företag lärt sig tillverka allehanda avancerade produkter, från industrirobotar till medicinteknik. Enligt somliga har de till och med lärt sig göra kaffe med mjölk, även om undertecknad inte håller med om det. Dessutom har pionjärer som ByteDance och Shein, ett företag inom ultra-fast fashion, visat att Kina kan förnya sig, inte bara härma andra. Västerländska biltillverkare som Volkswagen vill nu dra lärdomar av landets växande elbilsindustri.
Kinesiska företag börjar upptäcka att de behöver tänka nytt för att lyckas i utlandet. De brukade hålla så mycket som möjligt av verksamheten inom Kina, vilket delvis förklarar varför kinesiska direktinvesteringar i utlandet uppgick till endast 17 procent av BNP 2024, mestadels då till infrastruktur och naturresursutvinning i utvecklingsländer. Detta i kontrast till 38 procent i USA och 57 procent i Japan, enligt Washingtonbaserade tankesmedjan Institute of International Finance. Kinas direktinvesteringar i utlandet motsvarar endast 4 procent av totalen globalt, ungefär hälften av Nederländernas.
Men en förändring är på gång. Pådrivna av stigande arbetskraftskostnader och västländers tullar har kinesiska företag haft fullt upp med att bygga fabriker i utlandet, många av dem i den globala södern. Molnleverantörer som Alibaba, med en växande mängd utrikes kunder, däribland kinesiska bolags utlandsverksamhet, bygger fler datacenter utomlands.
För att stärka sina varumärken etablerar kinesiska företag också allt fler butiker i utlandet. Miniso, från Guangzhou, som säljer kontorsmaterial och småprylar, har nu fler än 3 300 butiker utomlands, från Texas till Thailand. Xiaomi, som tillverkar allt från smartphones till elsparkcyklar, planerar för 10 000 butiker utanför Kina de närmaste fem åren.
De blir också ledande inom lokala distributions- och leveranskedjor. Kunder hos amerikanska Ulta Beauty kan nu handla läppstift av märket Florasis från Hangzhou. Kinesiska mejeriet Mengniu etablerade tillverkning i Indonesien 2018 och har sedan dess blivit landets populäraste glassmärke.
Allt detta kräver nya anställningsrutiner. Kinesiska företag som verkar i utlandet brukade förr flytta folk utomlands hellre än att rekrytera lokalt. Det väckte ibland irritation i värdländerna, eftersom det innebar färre nya jobb lokalt. Kineserna tenderade också att förlita sig mer på leverantörer från hemlandet.
Nu anställs dock fler människor lokalt inom sådant som försäljning, kundtjänst, PR och även i ledande befattningar, enligt en medarbetare vid en internationell rådgivningsbyrå. Han tillägger dock att ledande ekonomiska befattningar ofta ses som för känsliga för att lägga i händerna på utlänningar. Denna större öppenhet är ett resultat av att de anställda har blivit mer bekväma med att chefa över utlänningar, i takt med att de själva har tillbringat mer tid utomlands.
Det finns också ett växande ekosystem av rådgivare för kinesiska företags expansion i utlandet. Många av de stora, internationella tjänsteföretagen har sina rötter i väst, och har fokuserat mer på att hjälpa bolag från USA, Europa och Japan in i Kina, än på det omvända. Men advokat- och revisionsbyråer och andra rådgivare, en del av dem inhemska, stöttar nu kinesiska företag i deras globalisering.
Och stöttning behövs. Kinesiska företag, särskilt de som verkar inom känsliga branscher i väst, är akut medvetna om riskerna med regleringskrockar, i stil med den som ledde till tvångsförsäljningen av TikToks verksamhet i USA. En del har lagt upp sina verksamheter med målet att undvika liknande problem. Squirrel AI, ett kinesiskt utbildningsföretag, planerar lansering i USA senare i år. De har redan etablerat en oberoende teknikplattform i landet, skild från den kinesiska verksamheten, uppger medgrundaren Joleen Liang.
Sådana upplägg innebär kostnader och komplexitet. Det är inte heller säkert att de räcker för att blidka den amerikanska staten. Nyligen beordrade Trumpadministrationen HieFo, ett bolag med hemvist i Delaware, men med en kinesisk medborgare som huvudman, att delvis avstå sitt förvärv av en del av den amerikanska halvledartillverkaren Emcores tillgångar.
Kinas multinationella företag behöver också navigera den egna statens tröghet. Politiska tjänstemän klagar över komplexa utlandsupplägg där endast delar av bolags verksamhet faller inom deras ansvarsområde. Lokala skattemyndigheter har insett att många företag som tycks ha det kämpigt i Kina och betalar låg skatt blomstrar i utlandet och behåller sina vinster där. I vissa fall väcks krav på fler skattepliktiga överföringar.
Den kinesiska staten ser särskilt skeptiskt på bolag som rycker upp sin personal och etablerar huvudkontor exempelvis i Singapore. Ett exempel på det är AI-företaget Manus, som gjorde flytten förra året. Kinesiska tillsynsmyndigheter granskar nu den amerikanska jätten Metas försök att förvärva bolaget, och kan komma att hindra processen.
Trots detta kommer många kinesiska företag med utlandsambitioner att kunna räkna med statens stöd, särskilt om deras verksamhet inte anses känslig. Makthavarna verkar yrvaket ha insett kraften i globala varumärken. Statliga medier hyllar nu Labubus, mjukisdjur framtagna av kinesiska PopMart, som ett tecken på växande kulturell makt. Centralregeringen kan komma att lätta på de hittills väldigt strikta kraven för utlandsinvesteringar, menar Denis Depoux vid konsultfirman Roland Berger. Populära kinesiska varumärken lär dyka upp i allt fler butiker under året som kommer.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om mars 2026.
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
