Kina vill ha en ny världsordning
Landet har en chans att lyckas, skriver David Rennie.
Ur The Economist Special report, A divided world, 15 oktober 2022, översatt av InPress. ©2022 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Vad handlar artikeln om?
FN och andra multinationella organisationer skapades efter andra världskriget under framför allt USA:s ledning. Både Ryssland och Kina utmanar denna världsordning bland annat med argument om inblandning i inre angelägenheter eller utvecklingsländernas behov att fokusera på mat, bostäder och jobbskapande, snarare än ”tjafs om fria val”.
Under större delen av mänsklighetens historia har stormakter och starka män varit fria att ostraffat plåga de svaga. I nästan åtta decennier har dock alla utom ett fåtal skurkstater åtminstone gett en läpparnas bekännelse till en annan slags världsordning.
Denna annorlunda ordning har sina rötter i en avsky mot andra världskrigets industrialiserade, rasistiskt motiverade barbari. Med ”aldrig igen” som ledord utformade krigets segrare, under USA:s ledning. Konventioner som fastslog oförlåtliga brott mot mänskligheten och försökte göra det kostsamt att begå sådana. I ljuset av de ekonomiska katastrofer och det mänskliga elände som banade vägen för världskrig, byggdes FN och andra internationella organ upp. Det för att främja samarbete och utveckling.
Ny världsordning
Somliga konflikter lämnades olösta efter 1945. I årtionden låg spänningar mellan nationell suveränitet och individuella rättigheter och jäste i grunddokumenten för denna nya ordning. I allt från FN-stadgan till den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Under lång tid var också tillgången till rättvisa ojämlik. Alltför många människor led i maktlöshet, under totalitära regimer eller i koloniala imperier.
Ändå var detta system ett framsteg jämfört med alla de förutvarande. FN och andra internationella organ följer överenskomna regler, även om politiska stridigheter hämmar dem. De använder reglerna som när de övervakar eldupphör och registrerar flyktingar, bekämpar svält eller pandemier. Till stor del som svar på påtryckningar från liberala demokratier kommer nu mer av hjälpen från multilaterala organ med villkor. Oavsett om det är lån från Världsbanken eller fredsbevarande FN-insatser. Mottagande stater pressas att följa högre miljöstandarder eller verka för att skydda utsatta minoriteter.
Trotsar internationell rätt
Denna ordning har prövats sedan 1945. De mest dramatiska utmaningarna har ofta kretsat kring stormakter som trotsat internationell rätt. Ryssland bjöd på ett skamlöst exempel i februari. De använde sin vetorätt som en av fem permanenta medlemmar i FN:s säkerhetsråd. Allt för att blockera fördömandet av invasionen av Ukraina. När Kinas ansträngningar möter motstånd driver landet på luddigare regler. Där politiskt köpslående upprätthåller dem. Alltför ofta görs försök att blåsa liv i föråldrade, sedan länge avfärdade sätt att styra världen, där stater sätts i första rummet, på bekostnad av enskildas fri- och rättigheter.
Alla som värdesätter nuvarande världsordning har anledning att oroa sig för Kins planer.
Vissa av Kinas poänger kan låta rimliga. Xis Kina motsätter sig en ”kalla kriget-mentalitet” och dem som delar upp världen i ideologiska block. Kina menar att utvecklingsländer har rätt att fokusera på mat, bostäder och jobbskapande, snarare än tjafs om fria val. Kinesiska företrädare liknar västmakterna vid missionärer som påtvingar andra sina egna värderingar. En egenskap som de menar är särskilt främmande i Asien, en världsdel där man respekterar mångfald.
Kina vill bevara det som gynnar dem
Xi lyckas slugt framställa Kina som försvarare av status quo. Han lovar att stödja ”sann multilateralism” vägledd av FN-stadgan. 2017 försäkrade han företagsledare i Davos att han var en förkämpe för frihandel. Men omvärlden ska inte invagga sig i falsk trygghet. Kinesiska ledare vill bevara delar av den nuvarande ordningen som gynnat dem. Exempelvis de världshandelsregler som främjade deras exportframgångar och bidrog till inflöde av utländskt kapital och teknik.
Kina undergräver de principer som inte passar dem. Xis krav på ett ”globalt säkerhetsinitiativ” och ”en gemenskap för mänsklighetens gemensamma framtid” är förtäckta klagomål. Delvis är det ett angrepp på allianser, framför allt USA:s försvarspakter i Europa och Asien. Talet om ”gemensam framtid” är ett annat sätt att säga ”utveckling i första hand”. Det vill säga ett förkastande av den ordning som bygger på gemensamma, universella värderingar.
Konsten att urholka begrepp
När Kina säger att de är emot inblandning i länders inre angelägenheter är det inte tom retorik. 2017 gjorde landet gemensam sak med Ryssland och utövade sitt FN-veto för att skydda Syrien från sanktioner när landet använt kemiska vapen mot den egna befolkningen. Kina vinner inget på att syriska barn attackeras med klorgas. Men landet har ett intresse av att blockera FN-sanktioner mot alla slags grymheter. Utifall att de själva skulle bli föremål för sådana. Kina gör ett försök att urholka betydelsen av olika begrepp genom att omdefiniera dem. I denna anda hävdar kinesiska makthavare att landet är en överlägsen demokrati, respekterar mänskliga rättigheter och är en marknadsekonomi.
Putins Ryssland får i FN -omröstningar bara stöd av en handfull skurkaktiga stater, som Belarus och Venezuela. Detta i kontrast till Kina, som avskyr att bli isolerat och sänder ut diplomater för att med morot och piska bygga stöd för landet. Ett stort antal länder ansluter sig nu till resolutioner som hyllar det kinesiska styret i den västliga provinsen Xinjiang. Där har Kina, under förevändningen att de bekämpar islamisk extremism, rivit moskéer, fängslat poeter och läroboksförfattare. De har även skickat en miljon uigurer till omskolningsläger. De diplomatiska framgångarna kan få Kina att verka mindre destruktivt än Ryssland, men de sår större splittring.
Kinas framtida planer
Kinas försvarare menar att kommunistledarna har rätt att omförhandla de globala spelregler som utformades för många decennier sedan. I en process där de inte fick delta. Det här är ett halmgubbeargument. Det är naturligtvis förståeligt att en stor stat vill se genomslag för sina värderingar på den globala politiska arenan. Dock är det så att alla som värdesätter nuvarande världsordning har anledning att oroa sig för Kinas planer.
Somliga analytiker ifrågasätter hur mycket förändring Kina egentligen kan åstadkomma. De talar om en avmattande ekonomi som gör det svårare för Kina att värva stöd. Och noterar att Kina aldrig har formulerat något heltäckande alternativ till den nu rådande ordningen. Det är en självbelåten analys. Kina behöver inte ersätta alla nuvarande regler för att förändra världen.
De beskriver själva idén om universella värderingar som något väst har påtvingat övriga världen. 2021 kritiserade utrikesminister Wang Yi Biden-administrationen för att ha påtalat angrepp mot den regelbaserade världsordningen. Detta var ”maktpolitik”, menade Wang; ett försök att ”ersätta allmänt accepterade internationella lagar och normer med ett fåtal länders husregler”.
Peka ut brott mot mänskliga rättigheter
Inte heller accepterar Xi att andra världskriget gav mandat för att utforma en liberal världsordning. Ett toppmöte mellan Kina och EU i april var upplysande i frågan. Europeiska rådets ordförande, Charles Michel, förklarade varför Europas mörka förflutna, i synnerhet Förintelsen, innebär att europeiska makthavare känner en plikt att peka ut brott mot mänskliga rättigheter. I såväl Kina som Ukraina.
EU-ländernas regeringar mottog en sammanställning, där Xi svarar att kineserna har starka minnen av lidande under kolonialmakterna. Han hänvisade till fördrag som tvingade Kina att öppna marknader och avstå territorium under 1800- och tidigt 1900-tal. Och även rasistiska ordningsstadgar som utestängde kineser och hundar från parker i europeiskt styrda enklaver. Xi påminde om hur invaderande japaner massakrerade civila i Nanjing 1937. Sådan aggression gav kineserna starka åsikter om mänskliga rättigheter, menade han. Likaså om utlänningar som med dubbelmoral kritiserar andra länder.
Väst oroar sig när Kina vänder sig inåt
Kina trivs allt sämre med sitt beroende av övriga världen.
Ingen nostalgi
Många utvecklingsländer ser inget särskilt i 1945, och har heller inga nostalgiska känslor för den tid då västvärlden dominerade utformandet av de globala spelreglerna. Kina kan erbjuda dem alternativ. För sju decennier sedan grundades FN. Vid dessa möten önskade ledarmöter från Sovjet en ordning där stater får företräde. Emellertid med rättigheter för kollektiv snarare än för enskilda, och utan såväl yttrandefrihet som rätten att söka asyl. I slutet av 1940-talet överröstades kommunistländerna. Kina försöker nu blåsa liv i gamla argument om balansen mellan staters suveränitet och den enskildes frihet. Den här gången hamnar den liberala världsordningen i försvarsställning.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om, april 2023.
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
