Om Trump återvänder
En återvald Trump blir värre, tror många amerikanska företagsledare – men de säger det bara i enrum.
Ur The Economist 16 januari 2024, översatt av InPress. ©2024 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Vad handlar artikeln om?
USA:s företagare reflekterar sällan över vad landets globala inflytande, och sånt som dollarhegemonin och försvaret av handelsvägar till sjöss, betyder för företagens välstånd. Trump verkar ha väckt dem ur detta ointresse.
När Donald Trump lämnade ämbetet för tre år sedan, ännu pustande, frustande och i färd med att avfärda 2020 års valresultat, var många av ledarna för USA:s största företag smått överlyckliga över att bli av med honom. De stoltserade med sin moraliska vrede. Förvisso hade de bekvämt nog bortsett från sina tidigare skrupler om Trumps lämplighet för Vita huset, efter 2017 års skattesänkningar på bolags- och individnivå. Förvisso valde många av dem, i sitt stöd till en bredare avregleringsbrasa, att titta bort när han satte fyr på miljölagstiftningen. Men hans försök att undergräva den amerikanska demokratin, och hans anhängares stormning av Kapitolium den 6 januari 2021, var att gå för långt.
Med osedvanlig enighet satte de hårt mot hårt. Tillverkningsindustrin kallade upploppen för en ”vidrig episod”. The Business Roundtable, en lobbygrupp för stora företag, uppmanade Trump att ”få stopp på kaoset”. Flera framstående bolag lovade att neka ekonomiskt stöd till de 147 republikanska lagstiftare som vägrat godkänna Trumps valförlust.
Trumps jordskredsseger i republikanernas första primärval i Iowa den 15 januari, stärkte hans position som partiets mest sannolika presidentkandidat. Opinionsmätningarna tyder på att han skulle vinna, ställd mot president Biden. Men i den mån det mumlas oroat om vad en uppföljare till hans kaotiska förra mandatperiod kan innebära för amerikanska företag, så görs det inofficiellt och bakom stängda dörrar. Larry Summers, Bidenvänlig före detta finansminister, manade nyligen företagsledare att avvisa Trump – och påminde om att marknaderna i Italien gick bra under Mussolinis första år vid makten – tills det plötsligt vände. För stunden vill dock rådgivare och ledare för branschorganisationer att företagsledarna håller låg profil. Glöm Il Duce. Budskapet är att huka sig.
Det finns rimliga skäl att ligga lågt. För det första kan allt ännu hända, med flera månader kvar till valet. Hälsoproblem kan tvinga båda kandidaterna att bryta. Tillsammans uppnår Biden och Trump 158 levnadsår, nästan två tredjedelar av själva USA:s ålder. Trump tampas inte bara med Biden och rivaler inom partiet, utan också med 91 åtal i olika federala och delstatliga domstolar som kan skapa kaos.
Uppburna företagsledare som predikar moralisk överlägsenhet riskerar att skjuta sig i foten. Trump lockar med att vara en elitens motståndare. Offentlig kritik mot honom kan slå tillbaka och stärka den bilden. Vid makten var han snabb att slå tillbaka mot varje angrepp, allra helst med TWEETS I VERSALER!. Eftersom förtroendet för storföretagen minskat under de senaste årtiondena, har det blivit lättare för populister att piska upp företagarfientliga stämningar. Ordföranden för en stor branschorganisation medger uppgivet att offentliga ställningstaganden mot Trumps kampanjförslag från hans sida skulle ”göra den förre presidenten överlycklig”.
På senare år, i takt med att relationen mellan storföretagen och Trumps MAGA-republikaner förvärrats, har företagsledare bryskt fått inse risken med att sticka ut hakan. En av näringslivets PR-rådgivare trodde för ett år sedan att det skulle bli relativt lätt för företagen att ta avstånd från Trump, på grund av hans juridiska problem. Men så kom den inofficiella bojkotten av Bud Light. Högerlutande kulturkrigare blev kränkta av att företaget anlitat en trans-influencer för en reklamkampanj. PR-rådgivaren insåg att mobben hotade bokslutssiffrorna. ”Vi går återigen som katten kring het gröt”, säger han – i kläm mellan progressiva anställda och kunder som kräver markeringar mot Trump, och rädsla för MAGA-massorna.
Sedan är det då Biden. När de pressas att tycka något säger många företagare att de ser honom som stadigare när det kommer till policy och geopolitik. Men de har tröttnat på Bidenadministrationens företagsfientliga retorik. Handelsminister Gina Raimondo utgör ett lysande undantag. Det gör dem mer toleranta mot Trump. Av de två är Biden ”helt klart ett större hot mot välståndet”, enligt en finansman och miljardär.
Även Bidens supporters vänder sig mot ”big is bad”-hållningen hos dem inom administrationen som jagar företag med antitrustlagar. Det har dock varit mycket väsen för lite ull, många av åtalen har fallit i domstol. Men oväsendet i sig har lett till färre avtal företag emellan, menar en investmentbankir. Vad gäller risken för att Trump skulle rikta myndigheterna som vapen mot sina fiender i affärsvärlden, påpekar Neil Bradley vid USA:s handelskammare, att även Biden har uppmanat sin administration att slå mot ”skräpavgifter” och ockerpriser i olika branscher, från flygbolag till bank och sjukvård. Bradley ser små skillnader i partiernas ekonomiska populism.
Vissa företagare avfärdar ilsket försöken att jämställa riskerna med Trump och Biden. De ser det som en ”amen durå”-mentalitet, och erkänner i tysthet att de är livrädda för en andra Trumpperiod. Första gången må Trump ha drivit radikal politik, men sansade konservativa i hans närhet, liksom hans egen dragning till kaos, höll honom tillbaka. Nu är han omgiven av frälsta likasinnade, exempelvis Heritage Foundation, en MAGA-vänlig tankesmedja vars uppgift, enligt en företagsledare, är att ”förhindra att Trumps agenda förmildras”.
Trump har alltså gott om folk på plats för att driva igenom en plan som kan skaka om det ekonomiska ramverk inom vilket USA:s näringsliv har blomstrat i generationer. De av planens grundbultar som utgör omedelbara hot mot näringslivet rör handel, migration, statens underskott och statsskulden, samt grön energi.
Ett handelskrig är den mest påtagliga risken. Trump titulerar sig ”Tullmannen” och har dryftat idén om en grundavgift på 10 procent på all import. Avgifterna skulle sedan höjas, ”öga för öga”, som vedergällning mot alla länder med högre tullar. Kina är det främsta målet. Företagare fruktar att hans mål är att ensidigt stoppa handeln med Kina, vilket vore en mardröm för alla bolag med exponering mot landet. Sådan handelspolitik vore långt mer drakonisk än den Biden drivit. Han har behållit Trumps tullar, men arbetat med allierade som Japan och Nederländerna för att begränsa exporten av strategiska varor, exempelvis avancerade halvledare, utan att helt utesluta Kina.
Somliga hoppas att Trump mest skrävlar. De tröstar sig med att kongressen, inte Vita huset, styr över handeln, och att domstolarna rår över handelslagstiftningen. Dock tror Kent Lassman, som bidrog med en starkt frihandelsvänlig text till Heritage Foundations Trumpvänliga plandokument ”Project 2025”, att presidenten menar allvar, även om det hotar USA:s nuvarande handelsavtal.
Ränderna går inte ur Trump; han ser allt som en deal, och USA som ett utsatt offer, i högre grad nu än någonsin. Hans främsta rådgivare på handelsområdet, protektionistiska hökar som Robert Lighthizer och Peter Navarro, ”vet hur man spelar på sådana övertygelser”, säger Lassman.
Trumps hot om att samla ihop och utvisa miljontals papperslösa migranter har också skrämt företagen – inte bara av humanitära skäl, utan också på grund av den kroniska arbetskraftsbrist många av dem står inför. I november fanns 8,8 miljoner lediga jobb i USA. Antalet arbetslösa är 6,3 miljoner.
Trumps tuffaste förslag vore svåra att genomföra. Han gav ett liknande massutvisningslöfte under kampanjen 2016, men mötte motstånd både i domstolar och på annat håll. All eventuell ökad utvisning kan skada branscher som jordbruk, fritid, detaljhandel och besöksnäring, där billig arbetskraft är viktig, menar företagsledare. Hur viktigt det än må vara med säkra gränser, är påeldandet av invandrarfientliga stämningar i politiskt syfte ett hot mot den lagliga invandringen. Det drabbar företagens förmåga att rekrytera både kvalificerad och okvalificerad arbetskraft.
Nato utan USA
När USA är borta får européerna svårt att försvara sig. Ett spekulativt scenario om 2024, som The Economist skrev 2020, där Trump som president chockade européerna med att dra USA ut ur Nato med omedelbar verkan.
Statsskulden tornar också hotfullt upp sig i företagsledarnas sinnen. De applåderade Trumps ”Tax Cuts and Jobs Act” som sänkte bolagsskatterna från 35 till 21 procent. Men de oroas av att vare sig Trump eller Biden har trovärdiga planer för att få underskotten att sluta svälla. Om Trump gör verklighet av sin mest oortodoxa ekonomiska politik, finns en oro för att omvärlden tappar förtroendet, vilket kan skaka om marknaden för statsobligationer och försätta dollarn i fritt fall.
Vissa menar att oron är överdriven. ”Omvärlden har omåttlig aptit på USA:s statsobligationer”, konstaterar en Bidenvänlig Wall Street-höjdare. Men vissa företagsrådgivare varnar för att en otyglad Trump kan utlösa en amerikansk variant av den brittiska obligationskrisen 2022, när investerarna tappade förtroendet för Liz Truss ekonomiska politik. Som premiärminister höll hon kortare tid än ett salladshuvud. ”Jag avundas parlamentet”, säger ordföranden för en lobbygrupp. Han skrattar och konstaterar torrt, att till skillnad från i USA kan ekonomiskt oansvariga makthavare i Storbritannien, likt Truss, snabbt petas från sin post.
USA:s utveckling på miljöområdet under Trump är ett annat bekymmer. Den förre presidenten väntas, liksom den sittande, stå benhårt fast vid sin industripolitik. Men i kontrast till Biden, vars prestigeprojekt är den gröna Inflation Reduction Act, IRA, förblir Trump en klimatskeptiker, som sannolikt kommer att stympa satsningarna på grön energi.
Där kan han möta motstånd inom partiet. Många av de gröna energiprojekt som bygger på IRA-finansiering finns i delstater där republikanerna dominerar. Även näringslivet lär motsätta sig tillbakarullning av Bidens gröna agenda. Bradley menar, att även om den svulstiga industripolitiken förblir ”otroligt problematisk”, så är statliga satsningar för att driva på beteendeförändringar befogade när tekniken är i sin linda, som i fallet med grön energi.
geopolitiska agenda skapar osäkerhet för multinationella företa.” Foto: AEI Digital Strategy
Om Trump inte lyckas skapa förtroende med den politik som riktar sig direkt till företagen, kan hans strävan att undergräva rättsstaten, NATO och andra samarbeten, såsom det med Ukraina, väcka stora frågor om USA:s roll i världen. Somliga företagsledare rycker på axlarna åt detta. För några veckor sedan mötte chefen för en internationell kapitalförvaltare en grupp amerikanska bankirer och upplevde dem som ”chockerande uppspelta” inför valet. De menade, att vilken utgången än blir så håller systemet. Aktiemarknaden har gått bra under båda presidenterna, och USA:s ekonomi är i så pass gott skick att den överlever även ett stökigt presidentval. ”Kanske är deras poäng att näringslivet går bortom politiken i USA. Kanske de har rätt”, tillägger han fundersamt.
Eller så har de fel. Michael Strain från företagarvänliga tankesmedjan American Enterprise Institute, menar att Trumps populism ökar risken för politiskt våld i USA i år. Det skulle skada näringslivet. Enligt chefen för ett globalt riskrådgivningsföretag kommer osäkerheten kring Trumps geopolitiska agenda att förfölja multinationella företag, vilket gör det svårt för dem att avgöra om de ska lägga resurser i Kina, eller till och med i Ryssland. Varje indikation på att Trump undergräver rättsstaten och värdet av kontrakt och internationella överenskommelser, får svallvågor världen över. ”Sådant som rättsstatliga principer är sköra begrepp, som kan försvinna på ett ögonblick”, säger en finansman i New York.
Hans kollega, geopolitisk expert, menar att USA:s företagare sällan reflekterar över vad landets globala inflytande, och sånt som dollarhegemonin och försvaret av handelsvägar till sjöss, betyder för företagens välstånd. Ron Temple, chefsmarknadsstrateg på investeringsbanken Lazard, menar att klyftan mellan höger och vänster har växt i USA. Det ger kraftigare politiska svängningar och får sådan påverkan att företagen inte längre kan bortse från det. ”Det råder en närmast självbelåten stämning, i kombination med bortskämdhet och högfärdig fräckhet”, sammanfattar han. Om det är någon som kan väcka USA:s näringsliv ur en sådan slummer, så är det Trump.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om, mars 2024. Översättare: Jesper Sandström
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
