USA upplever ett produktivitetsmirakel
Och då har AI – ännu – inte mycket med det att göra.
Som vid många mirakler kunde åskådarna först inte tro sina ögon. I ett årtionde efter den globala finanskrisen 2007–2009 var den rika världens produktivitetstillväxt med historiska mått nästan död. Eftersom välstånd är beroende av förmågan att producera mer med samma arbetsinsats, dömde detta till och med USA till evig stagnation (och fråga inte ens om Europa). Congressional Budget Office, myndigheten som analyserar statens ekonomi, hade konsekvent överskattat produktionstillväxten på 2010-talet – men har nu varit lika konsekvent dyster under det här decenniet (se graf 1 och 2). Enstaka uppgifter som har pekat i annan riktning avfärdades som falska profetior.
Ur The Economist, 11 maj 2026, översatt av InPress. ©2026 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Vad handlar artikeln om?
USA:s produktivitet har den snabbaste tillväxttakten på nära 20 år efter ett svagt 2010-tal. Uppsvinget drivs främst av effektivare tjänsteföretag, billig energi och en flexibel ekonomi – snarare än AI, vars effekter ännu knappt syns i statistiken.
Som vid många mirakler kunde åskådarna först inte tro sina ögon. I ett årtionde efter den globala finanskrisen 2007–2009 var den rika världens produktivitetstillväxt med historiska mått nästan död. Eftersom välstånd är beroende av förmågan att producera mer med samma arbetsinsats, dömde detta till och med USA till evig stagnation (och fråga inte ens om Europa). Congressional Budget Office, myndigheten som analyserar statens ekonomi, hade konsekvent överskattat produktionstillväxten på 2010-talet – men har nu varit lika konsekvent dyster under det här decenniet (se graf 1 och 2). Enstaka uppgifter som har pekat i annan riktning avfärdades som falska profetior.
Men dessa data fortsatte att komma. Och nu är de odiskutabla: under de fem senaste åren har den amerikanska produktiviteten vuxit snabbare än på nära två årtionden. Oavsett om man räknar på produktion per arbetare eller per timme har den stigit med pigga 2 procent om året, från dödsmärkta 1 procent under större delen av 2010-talet (se graf 3). Det har fått centralbanken Federal Reserve att höja sin medianprognos för USA:s långsiktiga BNP-tillväxt från 1,8 till 2 procent. Den avgående ordföranden Jerome Powell vittnade nyligen om detta vid en presskonferens: ”Jag trodde aldrig att jag skulle få se så här många år med riktigt hög produktivitet”, svarade han lyriskt på en fråga från The Economist.
Det är för tidigt för artificiell intelligens att ta åt sig äran för denna återuppståndelse. Produktiviteten tog fart i början av 2020-talet, och AI:s språkmodeller har bara använts kommersiellt ett par år. Om mönstren upprepas från tidigare tekniska revolutioner, dröjer det åtminstone några år innan AI-åldern påverkar produktivitetsstatistiken. Dess främsta urskiljbara makroekonomiska inverkan har hittills varit på företagsinvesteringar, särskilt i serverhallar.
För att utröna de verkliga orsakerna bakom fenomenet började The Economist lusläsa officiella data från USA:s arbetsmarknadsdepartements statistikmyndighet för produktivitetstillväxt inom olika sektorer sedan 2000. Mellan 2019 och 2024 toppade ”informationsindustrin” – som inbegriper såväl mjukvara och telekom som medier och filmproduktion – med en årlig ökning på 6 procent. Det var inte högre än det årliga snittet för 2000–2019. Och USA:s nyliga uppsving beror inte på att just denna effektiva bransch skulle ha ökat sin andel av ekonomin: under de senaste sex åren har informationssektorns del av den amerikanska produktionen fluktuerat mellan 5,3 och 5,5 procent.
I stället har några av de kraftigaste produktivitetsökningarna skett inom konsulttjänster och förvaltning (se graf 4 på nästa uppslag). De utgör en tiondel av USA:s ekonomi, en liten ökning sedan 2019. De är den sortens tjänster som inte skapar nya tekniker, men som gärna använder dem. Under de senaste åren har amerikanska företagsledare dragit stor nytta av 2010-talets mest typiska innovationer: smarta telefoner, molntjänster och videokonferenser.
Produktivitetstillväxten ökade också för olja och gas. 2010-talets frackingrevolution förvandlade USA från nettoimportör av energi till exportör. Om man räknar bort importen sålde man 2023 hälften så mycket energi till utlandet som Saudiarabien. Sedan dess har uppbyggnaden av kondenseringsanläggningar för naturgas möjliggjort amerikansk drivmedelsexport till Europa och Asien, där den betalas bättre än på hemmaplan.
Den indirekta effekten av USA:s energiboom kan få ännu större betydelse. Elektricitet behövs i princip till allt och amerikaner betalar i snitt hälften så mycket för den som européerna och en tredjedel mindre än japanerna. När elen är billig och riklig kan arbetare och maskiner fortsätta att producera så mycket som möjligt utan att bekymra sig nämnvärt över energiförbrukning. Det bidrar till att förklara varför vissa energikrävande branscher som gruvor och kemisk industri inte har kollapsat som de har gjort i Europa.
En annan faktor bakom rycket i produktivitetstillväxt är både luddigare och mer grundläggande. Den amerikanska ekonomin är fortfarande ovanligt flexibel, dynamisk och nyskapande för att tillhöra den rika världen. Det gör den extra anpassningsbar, särskilt i kristider. Starten på den senaste produktivitetsboomen sammanföll faktiskt med covid 19-pandemin – en pest av nästan bibliska mått – och som kontrast till det förra stora uppsvinget för mer än två decennier sedan, har andra rika länder den här gången inte upplevt samma mirakulösa pånyttfödelse.
USA valde exempelvis – till skillnad från större delen av Europa – att dela ut ett kontant pandemistöd snarare än att satsa på komplexa upplägg som knöt arbetarna till deras befintliga jobb. När uppsägningarna på grund av nedstängningen började lätta var det enklare för folk att hitta nya jobb i effektivare företag, efter det var de bolagen som låg bäst till för att börja nyanställa.
Den amerikanska ekonomin har också kunnat hantera senare chocker. Från början av 2025 till mars 2026 var produktivitetstillväxten relativt stabil – mellan 1,2 procent (per amerikansk arbetare inklusive bönder) och 2,1 procent (per timme för alla branscher utom jordbruk) årligen (se graf 2). Detta skedde trots Donald Trumps motsatta ansträngningar, i form av tillväxtfientliga tariffer, massdeportationer och angrepp på institutioner som riksbanken Fed. Utvecklingen lär överleva presidentens strategiskt missriktade krig mot Iran. Och AI-åldern kommer förmodligen förr eller senare att märkas i denna produktivitetsstatistik – även om modellerna aldrig får gudalika krafter. Räkna med att produktivitetsmiraklet fortsätter.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om juni 2026.
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
