Trump och den nya världsordningen

Från The World Ahead 2025 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2024 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.

Anton La Guardia, diplomatiredaktör, The Economist

För att förstå den verklighet som Donald Trump står inför behöver man bara öppna den 75-sidiga rapport som en bipartisan säkerhetskommission publicerade i juli. ”De hot som USA står inför är de allvarligaste och mest utmanande nationen har utsatts för sedan 1945, och inkluderar potential för ett nära förestående storkrig.” USA kan bli tvunget att strida i flera regionala konflikter samtidigt, vilket kan leda till en global konflikt. Enligt kommissionärerna är landet inte redo för sådana krig. Värre är att amerikanerna knappt är medvetna om hur världen omkring dem mörknar.

Den nye presidenten får ärva flera kriser. USA stödjer Ukraina och Israel som båda utkämpar utdragna krig, samtidigt som spänningarna ökar i Asien med potentiella konflikter i Taiwan, Nord- och Sydkorea och Filippinerna. Något som gör problemen mer svårhanterliga är att fyra av de största autokratierna – Kina, Ryssland, Iran och Nordkorea – alltmer gör gemensam sak. Även kärnvapenhoten ökar (se den internationella sektionen). Oavsett om de fyra utgör en allians eller inte, blir deras fördjupade partnerskap snabbt referensramen för Washingtons utrikespolitiska debatter. Varje kris blir alltmer länkad till bredare geopolitiska rivaliteter.

Under kampanjen växlade Trump mellan överdrifter om ett förestående tredje världskrig och skryt om hur lätt han kunde förhindra det, utan att berätta hur. Som president kan han spä på kaoset ytterligare.

Men det är svårt att förutse vad han gör. Trump leder tre huvudsakliga tankeskolor inom Republikanerna. En fraktion vill bevara USA:s ledarskap och den globala ordning som landet har skapat. Enligt dem måste USA vara överallt. Om Ryssland segrar i Ukraina stärker det allvaret i Kinas hot om att invadera Taiwan. En annan fraktion hävdar att USA håller på att bli farligt överansträngt. De anser att det är bättre att fokusera resurserna på det viktiga Asien och låta Europa och Mellanöstern klara sig själva. Deras åsikt sammanfaller till viss del med en tredje fraktions – de som vill att USA i allmänhet ska göra mindre i världen.

Trumps val till de stora säkerhetsämbetena spänner över alla tre fraktioner. Marco Rubio, som är hans val till utrikesminister, är en traditionell republikansk hök. Mike Waltz, Trumps kandidat till nationell säkerhetsrådgivare, vill att USA ska vända sig mer mot Asien. Peter Hegseth, Trumps val till försvarsminister, gnäller över hur ”woke” militären är och förespråkar isolationism.

Vid olika tillfällen under sin första mandatperiod gick Trump var och en av de tre grupperna till mötes. Men samtidigt är Trump besatt av handelsunderskott och tullar, hyser förakt för allianser, och har en dragning till envåldshärskare och att sluta avtal med dem. Så det lär bli nya handelskrig, särskilt med Kina, hot om att överge allierade eller omförhandla villkor med dem, ett partiellt eller totalt slut på amerikanskt militärt stöd till Ukraina, större spelrum för Israel i dess krig och bosättningspolitik, större ekonomiskt tryck på Iran och växande spänningar med Mexiko, inom allt från handel till invandring och droger. 

En stor fråga är om man kan öka försvarsutgifterna, som ligger nära historiskt låga 3 procent av BNP och förväntas minska. Tvåpartikommissionen vill se en ökning med 3–5 procent nästa räkenskapsår, och sedan en långsam ökning till kalla kriget-nivåer, 5–17 procent av BNP. Det är ett stort steg i en tid av ansträngda finanser. Statsskulden förväntas nå 6 procent av BNP och växa kraftigt med Trumps planer för skattesänkningar. Dock hoppas han att tullintäkter och minskade utgifter ska täppa igen hålet. Förespråkare för den säkra vägen menar att avskräckning är billigare än krig. Men Trump lär inte skära ner på förmåner eller höja några skatter för att köpa mer vapen.