Text: Jill Bederoff, Dagens industri. Publicerad i Världen Om. ©2024 Bonnier News Business. Alla rättigheter förbehållna.
Vad handlar artikeln om?
Trots nya lagar som ska säkerställa samernas rätt till delaktighet och stärka deras inflytande, känner sig Europas enda ursprungsbefolkning överkörda när norra Sverige ska ställa om.
I dag sker en kapplöpning mot att ställa om den industriella sektorn, som står för mellan 25 och 30 procent av de globala koldioxidutsläppen. Mellan aktörer, länder och kontinenter. Ingen vill hamna på efterkälken. En grön industri kräver en grön energiförsörjning. Satsningar på förnybar energi som vind-, sol- och vattenkraft är därför lika viktiga som elektrifiering av industriprocesser.
Ingen har väl kunnat undgå att stora delar av denna industriomställning sker i norra Sverige med satsningar som H2 Green Steel och Hybrit för tillverkning av grönt stål, liksom batteritillverkaren Northvolt för att stötta elektrifieringen av såväl industrin som transportsektorn.
”Norra Sverige har fått en ledande position i klimatomställningen genom flera stora och parallella investeringar inom den tunga industrin. Det handlar om investeringar på över 1 100 miljarder kr som prognostiseras de kommande åren i Norrbottens och Västerbottens län”, skriver regeringen på sin sajt.
Fakta
Område för renbetesrätt: Från Idre till Treriksröset – 50 procent av Sveriges yta.
Vad är renbetesrätt: Samerna äger inte renbetesmarken, det gör staten, skogsbolag, lantbrukare och andra. Men samebysamerna har långtgående nyttjanderätt: de får bedriva kommersiell jakt, fiske och renskötsel samt uppföra renvaktarstugor och andra byggnader som behövs för renskötseln.
Vem har den rätten: Den tillkommer enligt rennäringslagen den samiska befolkningen, men för att få utöva den rätten måste man vara medlem i en sameby. Av alla samer i Sverige är det bara ungefär tio procent som är medlemmar i någon sameby.
Antal registrerade samer i Sametinget år 2024: 9 000
Foto: Marcus Backström
”God tillgång till förnybar energi har varit en viktig förutsättning för omställning av befintlig industri och etableringen av helt nya verksamheter. Omställningen berör flera orter i övre Norrland som parallellt med industrins omställning kommer att genomgå en kraftig omvandling.”
Men medan satsningar på en grön industriell omställning i norr för med sig många fördelar för de berörda kommunerna, som fler jobb och ökade skatteintäkter, finns det en grupp som ser dem som en förtäckt kolonialisering.
”Man ser norra Sverige som en vit fläck på kartan där det finns stora arealer och stora tillgångar där man ser att vindkraften kan bre ut sig och många gruvor etableras. Men det är Europas sista vildmark där samisk näring och kultur, som är beroende av orörda marker, har kunnat verka och finnas. Så jag ser med mycket stor oro på hela den här kolonialiseringsprocessen”, säger Håkan Jonsson, ordförande i Sametinget, som både är ett folkvalt organ och en statlig myndighet under regeringen. Det övergripande uppdraget är att bevaka samiska frågor och verka för en levande samisk kultur.
Men att kalla satsningarna på grön industriell omställning i norra Sverige för en förtäckt kolonialisering, är något som närings- och energiminister Ebba Busch reagerar kraftigt emot.
”I dag kanske vi säger nej till allt för vi vet att vi ändå blir överkörda.”
Håkan Jonsson, ordförande i Sametinget
”Det är en retorik jag tar avstånd från, den är felaktig och allvarlig. Då klimatomställningen i viss mån förutsätter att mark tas i anspråk, även i norra Sverige, har det uppstått och kommer att uppstå intressekonflikter mellan omställningens markanspråk och rennäringens intressen”, säger hon.
”I de fall lagen tillåter att göra avvägningar mellan dessa intressen, är det viktigt att besluten är väl underbyggda och väl motiverade. Jag utesluter alltså inte att avvägningar när det gäller markanvändning kan komma att behöva göras, men inser samtidigt den komplexitet och den svårighet sådana avvägningar kan innebära.”
Foto: Kristian Pohl/ Regeringskansliet
Ebba Busch poängterar samtidigt vikten av att komma ihåg att människor, djur och inte minst natur drabbas negativt av klimatförändringar.
”Det kan många samer vittna om. I de norra delarna av Sverige går temperaturökningen snabbare än i söder. Effekterna av ett förändrat klimat medför redan utmaningar för renskötseln och kommer ge ökade utmaningar i framtiden. Den gröna omställningen är därför helt nödvändig och kommer hela samhället till gagn, inklusive rennäringen.”
Att klimatförändringen redan påverkat rennäringen negativt är något som Håkan Jonsson instämmer i, liksom behovet att ställa om till fossilfritt. Men omställningen måste hanteras annorlunda, menar han.
”Hela samhället bygger på tillväxt, det håller inte i längden. Däremot talas det inte om behovet av ökad cirkulär ekonomi, minskad resursförbrukning, miljörisker, återvinning och resurshushållning.”
Håkan Jonsson är också kritisk mot att utländska bolag kan komma till Sverige och utvinna mineraler som finns i begränsade mängder.
”För mig vore det mer naturligt om de fick komma och ta skogen, för den växer ju upp igen, men det gör inte mineralerna. Hur tänker våra politiker?”
INNEHÅLL FRÅN CORDIAL
Grön omställning: 3 steg mot bättre affärer
Hur får vi det nödvändiga gröna skiftet att hända i den egna verksamheten? Managementkonsultbolaget Cordials
vd Lise Tormod ger svar.
Maria Sunér, vd på Svemin, branschorganisationen för gruvor, mineral- och metallproducenter i Sverige, tonar ned risken för att norra Sverige skulle överösas av nya gruvor.
”I dag har vi 10 gruvor som ligger i renbetesland, som är 50 procent av Sveriges yta. Vi har en intressant berggrund i hela Norden, inte bara i norra Sverige. Vi har ett antal medlemsföretag som också prospekterar i Bergslagen och i södra Sverige, inte bara i norr”, säger hon och betonar att det normalt är ett undersökningstillstånd på 1 000 som faktiskt blir en gruva.
”Skulle vi inom en tioårsperiod ha ytterligare 5 till 7 nya gruvor utöver de 13 vi har i Sverige i dag, skulle jag säga att det är ganska mycket och då kommer garanterat minst två av dem vara söder om renbetesland. Så jag tror inte att man behöver vara jätteorolig.”
Sametinget lyfter två stora problem som förekommer i debatten, avsaknaden av gruvskatt och vinstdelning till urfolk och lokalsamhällen. När det gäller gruvskatten finns en bred uppslutning från politiskt håll, nu senast i ett uttalande från Ebba Busch om att en svensk gruvskatt inte är utesluten för att ge kommuner och lokalsamhällen incitament att bygga nya gruvor. I dag får gruvbolagen betala en minimal mineralskatt som går till staten.
För två år sedan infördes den så kallade konsultationsordningen, en lag som ska säkerställa samers rätt till delaktighet i beslutsprocesser och stärka deras inflytande. När det gäller gruvprojekt är det Bergsstaten som har till uppgift att handlägga ärenden som rör prospektering och utvinning, och som för dialogen med Sametinget.
Foto: Svemin
”Konsultationer sker inte i alla ärenden, utan bara i de fall beslutet kan få särskild betydelse för det samiska folket”, säger Helena Kjellson, bergmästare på Bergsstaten.
För att få bryta en fyndighet krävs att bergmästaren utfärdar ett tillstånd som kallas bearbetningskoncession enligt minerallagen. Därutöver krävs också tillstånd enligt miljöbalken från mark- och miljödomstolen.
”När man ska ta ställning till markanvändningen kan riksintressen stå emot varandra och då tar vi hjälp av Länsstyrelsen. Det är deras beslut som är vägledande.”
Men trots införandet av konsultationsordningen upplever Håkan Jonsson att deras åsikter inte får någon påverkan.
”Nu finns en konsultationslag som man ofta hänvisar till, men den leder oftast till att man kommer överens om att man inte är överens. Vi måste kunna känna att ett nej från Sametinget är ett nej. Om våra åsikter skulle få en påverkan skulle vi kanske också bli mer restriktiva till vad vi säger nej till. I dag kanske vi säger nej till allt för vi vet att vi ändå blir överkörda.”
I en förhandling är det viktigt att båda parter känner sig hörda och bekräftade, och att det görs i god anda, menar Ebba Busch.
”Även om en enighet eller ett samtycke inte alltid kan nås, är jag övertygad om att en konsultationsordning medför att samiska intressen och rättigheter blir bättre belysta och tas hänsyn till. Det vill säga att regeringen, statliga förvaltningsmyndigheter, kommuner och regioner får större kunskap och ett bredare beslutsunderlag i ärenden som rör samiska frågor.”
En annan utmaning från samisk sida handlar om bristande resurser, både vad gäller tid och pengar.
”En konsultering kan ta mellan några veckor till ett halvår, och vi får enormt många förfrågningar. Tidigare var det bara myndigheter och regeringen som var tvingade att konsultera, men nu är det även kommuner och regioner. Vi har inte resurser att gå in i alla, så vi kan bara säga ja till en bråkdel”, säger Håkan Jonsson.
Många turer för Flouritgruvan
Fluoritgruvan vid Kyrkberget, ett par mil norr om Storuman, som upptäcktes på 1960-talet, har fått nej av både Bergsstaten och Länsstyrelsen. Men ärendet överklagades till regeringen som upphävde beslutet i september 2023.
”Så nu är ärendet hos oss igen”, säger Helena Kjellson, bergmästare på Bergsstaten.
Gruvan som planeras skulle ge 250 jobb under 18 års tid och ligger mitt i ett område där renarna vandrar upp till fjället. Här finns sedan tidigare en stor vindkraftspark, gamla Blaikengruvan och en fiskodling.
“Vi menar att gruvan kolliderar med rennäringen, framför allt planerna på ett stort sandmagasin. Om det flyttades skulle det kanske vara möjligt”, säger Magnus Langendoen, enhetschef vid Länsstyrelsen Umeå, till SVT Västerbotten.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om juni 2024.
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
