Vem lyckades bäst som president?

Vi börjar med inflationen. För att skydda amerikanerna från ekonomiska följder av pandemi och stängda arbetsplatser godkände kongressen två stora stimulanspaket 2020, när
Donald Trump var president. Därefter ytterligare ett paket 2021, under Joe Biden. Med facit i hand var det paketet större än nödvändigt och spädde på inflationen 2022 – men bidrog också till USA:s snabba ekonomiska återhämtning.

Inflationen rusade även i andra rika länder, och den minskade inflationen 2023 var goda nyheter för USA och den övriga världsekonomin. Om vi ska belöna någon för hur snabbt inflationen sjönk, så innebär det en poäng till Biden. Men med tanke på de höjda nivåerna under hans mandatperiod, så vinner Trump här. Rubrikerna har trots allt handlat om Bidenflation, inte om Trumpflation.

Trump ärvde en ekonomi som – tvärtemot vad han påstår – redan gick bra. Ekonomin tuffade på under hans presidentperiod, tills covid-19 slog till. Men han kan inte få beröm för den påtagliga uppgången av snittlöner under slutet av mandatperioden. Den återspeglade en smärtsam omställning för arbetsstyrkan efter att pandemin slagit till: lågavlönade löpte klart större risk än högavlönade att förlora jobbet. Under Biden har horder av amerikaner åter börjat arbeta. De nominella löneökningarna har varit kraftiga, men inflationen har urholkat inkomsterna. Om man följer utvecklingslinjen från tiden före covid, ser resultatet under Biden ut som en fortsättning av uppgången under Trump. Låt oss enas om oavgjort.

Under sin tid som president såg Trump utvecklingen på aktiemarknaden som ett betyg på sitt styre. Hans rådgivare har berättat, att ett av de bästa argumenten för att avråda honom från ett visst beslut var att säga att det skulle sänka börsen. S&P 500, aktieindexet för de största amerikanska bolagen, har stigit sedan Bidens tillträde. Men steg dubbelt så mycket under Trumps tusen första dagar. Inte för att presidenter har särskilt stor makt över S&P. Poängen går dock till Trump.

Precis som för inkomsterna innebar 2020 anomalier och avvikelser även för arbetslösheten. Till skillnad från många europeiska länder beslöt USA:s statliga och lokala regeringar att ge bidrag till arbetarna, snarare än att betala företag för att behålla sina anställda. Andelen sysselsatta sjönk, men USA:s ekonomi studsade tillbaka snabbare än Europas. Biden satsar mest på att i god tid före valet i november få ner ”misärindexet” – kombinationen av arbetslöshet och inflation. Om man räknar in covidåret är detta en tydlig seger för Biden.Om man tar bort det, är hans vinst betydligt mindre.

Skattereformen 2017 spädde på budgetunderskottet mot slutet av Trumps tid vid makten. De bägge presidenternas stimulanspaket efter covid innebar en ännu större smäll. Underskottet under Biden är mindre i förhållande till BNP tack vare ekonomins återhämtning, plus att statens covidutbetalningar har upphört.

Men Bidens närings­politik har inte hjälpt. USA:s skatteproblem har åtskilliga decennier på nacken och beror främst på att staten har för stora utgifter för bidragsprogram inom sjukvård och socialvård i förhållande till hur mycket skatt som kommer in. Gapet har minskat under Biden, men är fortfarande större än under covid. Slutresultatet är ett sjaskigt oavgjort: ingen av presidenterna har gjort något fundamentalt för
att bli av med USA:s svällande underskott.

I juni 2017 tillkännagav Trump att USA skulle dra sig ur Parisavtalet. Hans regering prio­riterade inte förnybar energi. Bolagen investerade i det ändå, uppmuntrade av delstatsbeslut och minskade kostnader för vind- och solkraft. Biden har försökt dunderladda den gröna omställningen. Sedan han blev president har kongressen antagit en lag om minimibeskattning på 15 procent för företag, vilket ska bekosta USA:s hittills största investeringar mot klimatförändringar. Landets förmåga att generera förnybar energi ökade dramatiskt 2021. Här har vi en vinst för Biden (inte för att republikanerna bryr sig: på sina valmöten har Trump hävdat att omställningen till eldrivna fordon är en ”övergång till helvetet”).

När Trump svors in som president i januari 2017 lovade han att stoppa ”detta amerikanska blodbad”. Antalet mord sjönk en smula under hans två första år, men toppade igen 2020. Det berodde troligen på att polisen drog tillbaka sina styrkor från vissa delar av städerna, samt en försämrad relation mellan polis och allmänhet efter mordet på George Floyd i maj 2020. Även andra faktorer inverkade, som stängningen av skolor under pandemin. Ökningen fortsatte under 2021. Därefter har morden blivit färre för varje år. Det amerikanska blodbadet minskar under Bidens styre, så här vinner han.

USA:s bästa måttstock för papperslös – illegal – invandring är antalet avvisningar vid landets södra gräns. De siffrorna är svårhanterade. De tenderar att stiga när ekonomin är het. Det är nog inte allmänt känt att den illegala invandringen ökade kraftigt 2019, när Trump var president. Covid-19 gjorde att statliga myndigheter snabbt kunde avvisa migranter som korsade den södra gränsen med hjälp av folkhälsoåtgärden Title 42, som var i bruk långt efter att den värsta pandemin hade klingat av.

Men de som avvisades till den mexikanska sidan försökte ofta korsa gränsen igen. Det förklarar delvis det ökade antalet avvisningar. Demokrater som inte bor i gränsstaterna brukar inte förstå att ”gränskaoset” som republikanerna talar om är verkligt. Så var det i alla fall tills republikanerna i dessa delstater började skicka migranter till stora demokratiska städer som New York och Chicago. Detta är en tydlig vinst för Trump.

Men Biden har inte varit så grön som hans belackare påstår eller klimataktivisterna önskar. Hans regering har gett mängder av tillstånd till nya borrhål och oljeproduktionen har under hans regim rusat i höjden efter covidnedgången.
Precis som i andra frågor är hans inställning till olja pragmatisk och syftar till att energiomställningen ska bli just en övergång. Även här vinner Biden.

Vår tävling har resulterat i två oavgjorda, samt fyra vinster för Biden och tre för Trump. Men trots att Biden vinner med dessa kriterier, visar vårt sista diagram att hans
popularitetssiffror för närvarande är lägre än Trumps vid samma tidpunkt (början av 2024) under presidentskapet. Detta kan delvis förklaras av den vikt som många väljare lägger vid invandring och inflation. Sedan har vi Bidens ålder. Efter ett långt liv i det amerikanska folkets tjänst har han åstadkommit mer under sina första år som president än få hade trott var möjligt. Men han är 81 år och många amerikaner befarar att han inte skulle klara det tuffaste jobbet i världen i fyra år till.