I sitt högkvarter i Kiev berättar Ukrainas president för The Economist om varför han tror på seger mot Ryssland och varför hjälpen från Väst inte kan vänta.
Ur The Economist, 27 mars 2022, översatt av InPress. ©2022 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Volodymyr Zelenskyj ville inte ha krig och han förberedde inte sitt land för det. Han kanske citerar Winston Churchill, men han är ingen Churchill. Han bär khakikläder, men lämnar stridsplanerna till Ukrainas generaler. ”Det är folket som är ledare”, förklarar Volodymyr Zelenskyj. Den man som det ukrainska folket valde till sin president 2019 efter att han hade spelat huvudrollen i tv-serien ”Folkets tjänare” har i verkligheten blivit en tjänare för sitt folk – deras representant och symbolen för deras mod.
Volodymyr Zelenskyj tar emot The Economist i regeringsbyggnaden, som har skyddats med sandsäckar och omges av stridsvagnshinder. Han är dock avväpnande genuin och mänsklig. Den verkliga tragedi som har drabbat hans land är så stor att det inte finns utrymme för skådespeleri. Han talar om Ukrainas behov av vapen, om vad han tycker om president Joe Biden och övriga i väst som stöder honom, och han talar om vad seger innebär. Men med störst eftertryck talar Volodymyr Zelenskyj om omänskligheten hos de ryska befälhavarnas brutalitet.
”Så länge som människor fortfarande är vid liv måste vi fortsätta att skydda dem.”
”Inkräktarna sörjer inte ens sina egna dödsoffer,” säger han. ”Det här är något jag inte förstår. Cirka 15 000 [ryska soldater] har dödats på en månad … [Vladimir Putin] kastar in ryska soldater som vedträn i en brasa. Och de begraver dem inte ens … Kropparna ligger kvar på gatorna. I flera städer, småstäder, säger våra soldater att det är omöjligt att andas på grund av stanken från liken.”
Zelenskyj ställer Putins obarmhärtiga krigsmaskin mot medkänslan hos de soldater och frivilliga som försvarar Ukrainas städer. ”Våra modiga soldater försvarar Mariupol nu … De kunde ha gett sig av för länge sedan, men de lämnar inte staden.” Efter 31 dagar av bombningar och belägring kämpar de istället fortfarande – inte för att Volodymyr Zelenskyj beordrade det, utan för att de ”säger att de måste stanna och begrava dem som har stupat i strid och rädda livet på de som skadats … [Och] så länge som människor fortfarande är vid liv måste vi fortsätta att skydda dem. Det här är den grundläggande skillnaden mellan hur de båda sidorna i kriget ser på världen.”
Vladimir Putin och Volodymyr Zelenskyj har båda ryska som modersmål. Men deras maktspråk skiljer sig åt. Vladimir Putins värld, där ett livet inte är värt något och historien tillhör stora män, har ingen plats för medlidande och inget utrymme för Ukraina.
”Jag tror inte att han ser på Ukraina på samma sätt som vi gör”, säger Volodymyr Zelenskyj.
”Han ser Ukraina som en del av sin värld, sin världsbild, men den motsvarar inte det som har skett de senaste 30 åren. Jag tror inte att Vladimir Putin har befunnit sig [i] en bunker i två veckor eller sex månader – snarare i över två decennier.”
Svagheten gör Ukrainas president stark
För Vladimir Putin är styrka lika med våld. Den som är alltför känslig för blodspillan ses däremot som svag. Det förklarar följaktligen varför den ryska armén använder samma metoder på ockuperade områden som de gjorde i Donbass 2014.
”De kidnappar borgmästarna i våra städer”, säger Volodymyr Zelenskyj. ”De har dödat några. Vissa vet vi inte var de är. Vissa har vi hittat och de är döda. Och några av dem har ersatts … av samma människor som genomför dessa operationer”, säger Volodomyr Zelenskyj.
”Vi tror på seger. Något annat är omöjligt. Det här är vårt hem, vårt land och vårt oberoende. Det är bara en fråga om tid.”
Men om svaghet är lika med mänsklighet så är det svagheten som gör Volodymyr Zelenskyj stark – och det är därför som den ukrainska flaggan vajar över både Whitehall och Pennsylvania Avenue. Vidare hyllar presidenten hur vanliga ukrainare ”viftade med händerna mitt på gatorna för att stoppa stridsvagnar” som de gjorde i Cherson, en av de städer som nu ockuperats av ryska styrkor. ”De beslutade sig för att stå upp och göra detta på eget bevåg. Jag kunde inte ha beordrat dem att låta bli eller förbjudit dem att kasta sig framför stridsvagnarnas larvfötter”, säger han.
”Jag kommer att stanna kvar tillsammans med de här människorna till slutet.”
Zelenskyj är även tydlig med vad slutet blir: ”Vi tror på seger”, säger han.
Ukraina är beroende av stöd från Väst
”Allt annat är omöjligt. Vi kommer definitivt att vinna eftersom det här är vårt hem, vårt land och vårt oberoende. Det är bara en fråga om tid.” För att besegra Ryssland är Ukraina inte bara beroende av folkets stridsvilja. Det krävs också stöd från väst. Om Ukraina ska kunna försvara sitt sätt att leva behöver landet även stridsvagnar, bepansrade personbilar och militärflygplan – och det behövs nu.
”[Väst] kan inte säga ’Vi hjälper er under de [kommande] veckorna’”, hävdar Zelenskyj.
”Då kan vi inte befria städer som ockuperats av ryssarna, få fram mat till invånarna där eller själva ta det militära initiativet.”
Och hur stark stridsviljan än är hos Ukrainas folk så har Ryssland mer vapenstyrka.
”Ryssarna har tusentals militärfordon och de kommer i horder. Om vi kan skoja i den här situationen så gör jag det. Det finns städer med så många stridsvagnar att de inte kan ta sig därifrån. Det har uppstått trafikstockningar med stridsvagnar”, säger presidenten.
Natos uppdelning i fem läger
Volodymyr Zelenskyj delar upp Nato i fem läger. Först kommer de som ”inte bryr sig om ett långt krig eftersom det skulle innebära att trötta ut Ryssland, även om det innebär slutet för Ukraina och kostar ukrainska människoliv”. Andra vill däremot ha ett snabbt slut på striderna eftersom ”Ryssland är en stor marknad [och] deras ekonomier drabbas”. De skulle med andra ord vilja att Ryssland kan behålla vissa marknader.
En tredje mer mångskiftande grupp av länder ”identifierar nazism i Ryssland” och vill att Ukraina ska vinna. De får samtidigt stöd av mindre, liberala länder som ”vill se ett snabbt slut på kriget oavsett vad det kostar, eftersom de anser att människorna är viktigast”. Och slutligen har vi de besvärade länderna som vill ha fred nu och på vilket sätt som helst, eftersom de är ”Ryska federationens kontor i Europa”.
Zelenskeyj hyllar USA och Storbritannien
USA och Storbritannien hyllas av Volodymyr Zelenskyj. Även om han noterar att den amerikanska politikens komplexitet ibland har lett till förseningar, bekräftar han att Joe Biden har blivit alltmer engagerad. Men Tyskland, säger han, försöker hitta en medelväg mellan Ryssland och Ukraina.
”Tyskarna har en lång relation med Ryssland och ser på situationen ur ett ekonomiskt perspektiv. De kan hjälpa till om det finns inhemska påtryckningar om att göra det, och de kan sluta när de ser att de har gjort tillräckligt”, säger han.
På frågan om varför ledare som Frankrikes president Emmanuel Macron inte vill tillhandahålla stridsvagnar för att hjälpa Ukraina att vinna, svarar han att ”de är rädda för Ryssland. Det är allt”.
I Ryssland är Gucci billigt och ägg dyra
Kriget har fått ryssarna att festa som om det vore 2021. Men i den surrealistiska ekonomin hamstrar en del också dollar.
Den reaktiva typen av sanktioner som är avsedda att straffa Ryssland för det landet har gjort, snarare än att hindra dem från att fortsätta, är frustrerande för Volodymyr Zelenskyj. De sanktioner som gäller nu har nämligen kryphål. Rysslands största bank, Sberbank, har exempelvis inte stängts av från betalningssystemet Swift, eftersom många länder i Europa använder systemet för att betala för sin gas.
Ett embargo på olja och gas har diskuterats, men har ännu inte genomförts av Europa, trots att USA har gett order om det. ”Ni måste först och främst placera er själva i vårt ställe och agera förebyggande … Vi har hört att beslutet beror på huruvida Ryssland inleder en kemisk attack mot oss. Det är inte rätt metod. Vi är inga försökskaniner.”
Seger handlar om att rädda liv
Och hur tror Volodymyr Zelenskyj att Ukrainas seger kommer att se ut? Han gör en paus. Alla har sin egen version av seger och nederlag. För Vladimir Putin handlar seger om att förgöra Ukraina som Rysslands antites, och om att döda människor som har en fri vilja och som har satt människoliv och känslor före stat, ideologi och religion.
”Seger är att kunna rädda så många liv som möjligt … För utan det skulle inget annat ha någon betydelse. Vårt land är viktigt, ja, men när allt kommer omkring är det bara ett territorium.”
Att rädda alla, försvara alla intressen och samtidigt skydda människor och inte ge upp territorier är sannolikt en omöjlig uppgift, medger han. Han vet inte när eller hur det ska sluta, men han vet att ”det kommer att sluta med att vi fortfarande står här och försvarar” livet i Ukraina.
Ingen vet säkert var Vladimir Putin var när hans armé angrep Ukraina. Men Volodymyr Zelenskyj var hemma tillsammans med sin fru och sina två barn. Det var de som väckte honom tidigt den 24 februari.
”De berättade att de hörde kraftiga explosioner. Efter några minuter fick jag besked om att en raketattack var på väg.”
Kort efter att Ryssland hade attackerat erbjöd USA honom en väg till säkerhet. Han valde att stanna.
”Det handlar inte om att vara modig”, säger han. ”Jag måste handla på det sätt jag gör.”
Han förberedde sig inte för rollen som krigshjälte.
”Om man inte vet hur något ska göras på det ena eller andra sättet, är det bara att vara ärlig. Man måste vara ärlig så att folket tror på en och man behöver inte försöka. Man behöver vara sig själv … Och det är viktigt att inte försöka visa dig bättre än den du är.”
Makt byggd på hemligheter och lögner
I Vladimir Putins värld är ärlighet lika med svaghet. Hans makt bygger på hemlighållande och lögn. Mystik och våld underblåser hans hyllande av makten. Volodymyr Zelenskyj kanske sitter i vad hans medhjälpare kallar ett fort, men hans styrka ligger i hans öppenhet och förmåga att förstå och återspegla vad människor vill ha från honom. Det är den styrka som finns hos en vanlig människa.
Vasilij Grossman, en sovjetisk romanförfattare och krigskorrespondent som föddes i den lilla judiska staden Berdytjiv i norra Ukraina, uttrycker det bra i sin stora roman om andra världskriget, ”Liv och öde”: ”Mänsklighetens historia har inte handlat om hur det goda försöker besegra det onda”, skriver Grossman. ”Människans historia handlar om den stora ondska som försöker krossa kärnan av mänsklighet. Men om det mänskliga hos människan inte har dödats ens nu kommer det onda inte att bärga segern.”
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om, maj 2022.
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."