Europas boomer-blåsning
Boomergenerationen lämnar ett Europa efter sig där de få barnen får kämpa med skyhöga bostadspriser och en skakig framtid.
Boomergenerationen lämnar ett Europa efter sig där de få barnen får kämpa med skyhöga bostadspriser och en skakig framtid.
Vad handlar artikeln om?
Europas stora efterkrigsgeneration har i stor utsträckning format ekonomin och välfärdssystemen där kostnaderna nu i allt högre grad hamnar på betydligt yngre generationer.
En gång i tiden var ojämlikheten i Europa i huvudsak horisontell. I det rika väst körde man BMW och semestrade utomlands, medan man i det fattigare öst stod i brödkö. Men tre decennier av upphämtning i de forna kommunistländerna har satt stopp för skämten om rumänska bilar med topphastighet ”nedförsbacke”.”.
Numera har ojämlikheten i Europa en vertikal dimension – en som går på höjden genom släktträden. Ungdomar som inte kan flytta hemifrån på grund av skyhöga bostadspriser frågar sig om de någonsin, som vuxna, kommer att kunna leva de liv de hade i barndomen. Arbetande i trettioårsåldern betalar höga skatter för att finansiera de äldre, som gick i pension i sina bästa år. Åldersrelaterade kostnader äter upp en fjärdedel av EU:s BNP, och andelen lär knappast bli mindre i takt med att den gamla världen blir allt äldre. Europas unga hamnar mitt i ett bondfångeri över generationsgränserna.
Sociologer hyllar boomergenerationen, ekonomernas dom blir däremot hård
Om den europeiska välfärdsstaten liknar ett pyramidspel, så är boomergenerationen faraonerna. Rekordgenerationen som föddes inom två decennier efter 1945 (Hej mamma! Hej pappa!) vill skriva in sig i historieböckerna som de första på århundraden att avstå från att starta krig mellan olika delar av kontinenten. Sociologerna kommer säkerligen att hylla 60-talet, när ungdomarna försökte ersätta trångsynt nationalism med rock’n’roll.
250 år av invandring har format USA
En historia präglad av både öppna och stängda gränser.
Ekonomernas dom lär bli hårdare. Boomergenerationen anordnade generösa pensionssystem för egen del, utifrån demografiska antaganden som aldrig blev verklighet. Kostnaderna sinkar Europa ordentligt.. Dagens far- och morföräldrar ärvde en krigshärjad kontinent. Och det Europa de lämnar efter sig behöver byggas upp efter skador de åsamkat..
De mest uppenbara bytena i det generationsöverskridande rånet är bostäder, som fyrtiotalisterna köpte för en spottstyver och som nu är värda miljoner. Visst, de lånade till smärtsamt hög ränta, men kunde sedan håva in när fastighetspriserna fortsatte stiga efter att lånen hade betalats av..
Resultatet blir, utöver boomers som tror sig vara finansgenier trots att de bara hade tur, att unga stängs ute från bostadsmarknaden..
Även inflationsjusterat har boendekostnaderna i Europa ökat med en fjärdedel på bara ett decennium, och hyrorna stiger också snabbare än lönerna. Resultatet blir, utöver boomers som tror sig vara finansgenier trots att de bara hade tur, att unga stängs ute från bostadsmarknaden.. Andelen européer som bor hos sina föräldrar en god bit in i medelåldern, inte helt frivilligt får man förmoda,, hur god mammas mat än må vara har stadigt ökat över tid. Bland födda på åttiotalet bodde nästan en fjärdedel fortfarande hemma vid 30, 50 procent fler än bland dem som fötts 20 år tidigare..
Att äga sitt boende brukade vara vägen till ekonomiskt oberoende.. Nu verkar det bättre att satsa på ett arv, om något sådant någonsin kommer?
Europa är inte ensamt om att ha gamla människor i dyra bostäder.. Men välfärdsstaten, från vaggan till graven, skjuter över mer av åldrandets kostnader på de yngre. I många andra rika länder, exempelvis USA, Japan och Sydkorea, får de flesta över 65 sin inkomst genom att jobba litegrann och ta ut privata pensioner de har bekostat genom arbetslivet.
Européerna slutar jobba tidigt, lever länge och förväntar sig att staten, alltså nuvarande skattebetalare, tar notan för pensionerna. I USA finansieras riskkapitalet av tusentals miljarder dollar i privata pensioner, och med hjälp av de här pengarna kan amerikanska företag växa till giganter.. I stora delar av Europa betalas dagens pensioner av dem som arbetar i dag. Förväntningen är att morgondagens, ännu ej födda, arbetande kommer att ta stafettpinnen och i sin tur finansiera sina föräldrars ålderdom.
En del finansieras av offentliga budgetunderskott, och även den notan hamnar ju hos de ofödda. Det innebär mindre kapital för europeiska företag, vilket är ett av skälen till att det finns så få stora sådana, exempelvis på tech-området. Istället tyngs de offentliga finanserna av stora ofinansierade utgifter..
Inget av det här spelade någon roll när ekonomin och befolkningen växte, vilket boomerbarnen minns från sin ungdom. Men Europas befolkning når nu sin topp – inte minst tack vare att 40-talisterna inledde trenden med att skaffa färre barn.. 1960 gick det fem arbetande på varje pensionär i Västeuropa. Nu har den siffran halverats. Följden blir att dagens ungdomar vet att de åtminstone delvis måste finansiera sin egen pension, som amerikanerna gör, och dessutom bekosta utbetalningarna till sina föräldrar.
Det enda andra alternativet för att öka andelen arbetande kontra pensionärer, är att bjuda in mängder av invandrare. Men sådana försök har förgiftat politiken i Europa.
Det handlar inte om att missunna boomer-generationen ett långt liv (här: ännu ett stelt hej till undertecknads föräldrar). Men ett åldrande samhälle upptar sig vid nuet, inte vid framtiden. Medianväljaren i Frankrikes senaste presidentval var 52 år, inte minst eftersom äldre röstar i högre grad än yngre. Det är inom tio år från den faktiska pensionsåldern. Föga förvånande har politikerna gjort de äldres prioriteringar till sina. När budgeten tryter finns alltid pengar till att skydda pensioner och äldreboenden, det är långt enklare att driva igenom nedskärningar inom utbildning och innovation.
Det enda andra alternativet för att öka andelen arbetande kontra pensionärer, är att bjuda in mängder av invandrare.. Men sådana försök har förgiftat politiken i Europa.
sociolog och statsvetare. Foto: Studio Harcourt.
Det kanske hade kunnat bli annorlunda efter covid-19, när de unga uthärdade flera års sociala restriktioner främst för att skydda de äldre. Men de har inte fått någon gentjänst, även om det numera finns en EU-kommissionär för ”generationsöverskridande rättvisa.”
Den franske tänkaren Raymond Aron varnade för att ett åldrande samhälle kommer att ”hemsökas av abdikationens ande.” Den uppgivenheten kan många européer känna igen sig i när de hasar sig förbi ännu en förskola i färd med att förvandlas till äldreboende.
Looksmaxxing – farligt eller bara dumt?
Unga män får råd av influensers att hamra på käken tillsammans med vetenskapligt klingande skönhetstermer.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om oktober 2026.
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
